Vad hände sen? del 3

Då kör vi, sista delen.. :) Vintern började närma sig och jag märkte att Flingan inte fick någon vinterpäls så jag behövde få på honom täcke så att han inte skulle frysa när det sen blev riktigt kallt. Han var fortfarande väldigt osäker när man gick på sidan av honom men det gick bättre och bättre och jag kunde stå vid bogen och borsta en bit på ryggen. Men hur sjutton skulle jag lyckas sätta på denna häst ett täcke?! Jag försökte först med ett schabrak. Men han blev livrädd bara det närmade sig. Jag försökte smyga med det, men det gick inte. Jag kände direkt att det hade varit lämpligt att ha en hjälpande hand, men var osäker på hur det skulle gå när han knappt litade på mig. Jag anförtrodde mig till en vän som jag visste skulle lyssna på mig och göra enligt mina direktiv för att inte skrämma Flingan, för det var det sista jag ville. Så då började vi om lite, sakta men säkert försökte jag få Flingan att lita på min vän. Dom fick gå promenader där jag först följde med. När dom kunde gå själva utan problem började vi med täckes-träningen igen. Vi märkte snabbt att Flingan hade fullt upp med att ta in alla intryck på promenaderna och var inte riktigt medveten vad man gjorde.. Så min vän fick ta grimskaftet och jag gick vid Flingans bog med schabraket bakom ryggen. När han slappnade av och kikade i skogen osv så smög jag upp schabraket på ryggen och vi fick ingen reaktion! Några dagar senare provade vi med ett fleecetäcke som var lite besvärligare. Men vi fick upp det till slut och vecklade ut det allt eftersom. Det gick bättre och bättre och tillslut kunde vi stå kvar på samma ställe och spänna täcket bara man distraherade honom på något vis. För varje dag fick jag även borsta honom mer men benen och huvudet fick jag fortfarande inte röra. En bit in på hans tredje levnadsår kände jag att jag ville försöka med sadeln. Den var mycket obehagligt tyckte Flingan och ville inte ha den på ryggen. Men han bockade inte eller så utan han snurrade bara runt baken. Vi provade att lägga på sadeln under promenaderna och det gick bra korta stunder. Jag kände dock att min och Flingans relation var så pass bra nu för han accepterade MIN närvaro fullt ut även om han inte accepterade all utrustning eller att kratsa hovarna. Så gillade han mitt sällskap. Därför, så satt jag upp när han var 3 år och 4 månader tror jag. Barbacka och höll i mig i manen. (självklart hade jag hjälm på mig) Jag litade på Flingan fullt ut och min vän ledde oss. Jag pratade lugnande hela tiden och efter bara några meter så slappnade han av. Ingen reaktion alls på att jag satt där och han gick som om det var det mest naturliga att jag satt där på hans rygg. Inget kan beskriva lyckan jag kände där. Efter ett års slit litade han på mig så mycket att han ville bära mig på sin rygg. Jag satt upp och skrittade ca 3 dagar i veckan efter det, när min vän ledde. Resten av dagarna hängde vi på samma sätt som tidigare. Borstade och försökte vänja med att lyfta hovar och vänja med sadel. Efter någon vecka så började vi fästa tyglar i grimman så att jag själv kunde börja lära honom att bromsa och svänga och även skänklarna lite. Det gick hur bra som helst och några dagar senare så travade vi vår första sträcka tillsammans (min vän höll i och sprang bredvid). Han accepterade mig som ryttare från första stund och har varit snäll som ett lamm under hela inridningen. Det dröjde ytterligare någon vecka (månad?) innan jag kunde sitta upp med sadel och ännu längre tag innan vi faktiskt fick börja byta grimma och så småningom sätta på träns. Hovarna var vårt största och mest svåröverkomliga problem och det var bara tur för mig (och Flingan) att han då hade så pass bra hovar så han kunde gå barfota och hovarna slets perfekt så dom blev aldrig för långa. (Jag hade ju hovis ute till Cyrus regelbundet så han kollade alltid på Flingans hovar på avstånd så vi hade koll på om det började gå åt fel håll..) Allt jobb med Flingan har tagit extremt lång tid. Och jag har låtit det göra det. Jag ville stärka honom som individ och få tillbaka hans tillit till människan. När han kom till mig var han 2 år och några månader och hade redan bott på 3 olika ställen innan. Jag vet inte vad som har gjort honom såhär rädd eller när det hände. Men alla timmar och allt slit har varit så värt det när jag hela tiden har sett resultat och hans framsteg. Jag måste än idag tänka på vart jag står uppstallad, vilka som kommer hantera honom och vilken hovslagare eller veterinär jag väljer. För han är fortfarande väldigt osäker på människor som han inte känner. Flingan har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig kunna göra mig av med honom helt. Kan jag själv inte ta hand om honom av någon anledning i framtiden så kommer jag ändå göra så att jag på något vis kan ha kontroll över hans omvårdnad, jag kommer aldrig släppa honom helt. ?
Jag rekommenderar verkligen inte att sätta sig upp på en 3års hingst utan sadel, träns eller annan utrustning och det är inte något jag skulle göra på vilken häst som helst.

Gillar

Kommentarer

Celine,
- Men usch vad obehagligt! Kände du bara när den bet dig då? Usch! haha!
celinelf.se
Linda,
Svar: Bra, starkt gjort! Först då får man de riktiga vännerna tror jag. De som faktiskt uppskattar dig för den du verkligen är. Jag tror det är viktigt att man inte viker sig eller ändrar någonting som utgör dig för den personen DU är, trots att folk har en tendens att vrida ens bra egenskaper till något ont. Bra att du insåg det! :) 
www.improveme.se/lindapatricia
Emelie,
Asså er historia, don't know what to say!! ;D Å gud va du skriver bra!
emeliejosefssons.blogg.se
Olivia Gustavsson,
sv. åh tack! Ja det var riktigt roligt :D
oliiviiagustavsson.se
Så himla fint! Er historia gick rakt in i hjärtat! Lite nyfiken bara; vad hände med Cyrus?
angelchanelle.blogg.se
Flingans
,
Kul att höra! ? Cyrus red jag också in och grundutbildade, med honom gick det mycket lättare och snabbare och när han var helt ridbar och Flingan inte var lika beroende av honom längre så skickade jag iväg honom på foder för att kunna lägga all tid och fokus på Flingan :)
Flingans
,
Tack ?
Julia,
Så underbar historia! :)
jylli.bloggplatsen.se
Madde,
Läste precis igenom alla delarna, vet inte vad jag ska säga förutom att det låter helt otroligt! Så mycket jobb du lagt ner på honom, men det har ju verkligen lönat sig! Det är helt fantastiskt att läsa om er två! kram!
mward.blogg.se
Flingans
,
Tack för din otroligt fina kommentar ?