Vad hände sen? del 2

Här kommer fortsättningen på inlägget igår.. :) Vet inte riktigt hur länge vi gick så på promenaderna, att Flingan gick lös. Men efter en tid så lät han mig komma så nära att jag kunde fästa en longerlina i hans grimma. Jag fick fortfarande inte ta på honom men att nudda grimman gick okej. Så då började jag fästa longerlina i hans grimma så att han fortfarande kunde gå bakom Cyrus men att jag ändå höll i. För varje dag som gick så kortade jag linan liiite lite och tillslut kunde jag byta ut longerlinan mot ett grimskaft. Jag fortsatte såklart att bara spendera tid i hagen också och han vågade allt oftare komma fram till mig. Och lyckan var total när jag en solig sommardag kom ner till hagen och båda två låg tätt intill varandra och vilade och jag fick gå enda fram. Jag kunde sätta mig med Cyrus och klappa honom och Flingan låg kvar bredvid. Det kändes verkligen som ett bevis på att vi var påväg åt rätt håll, han började lita på mig! När det inte var några problem på våra promenader tillsammans med Cyrus började jag ta promenader i hagen bara med Flingan. Jag ville fortfarande att han skulle känna av tryggheten från Cyrus men att han skulle börja förstå att det var MIG som han skulle följa efter. Han gick så långt bak som grimskaftet tillät, men han följde efter. Då dröjde det inte länge förrän jag vågade gå ut med honom utanför hagen. Jag gick bara längs staketet i början så att Cyrus kunde följa efter om han ville och Flingan inte skulle behöva röra sig för långt bort och bli orolig. Jag kunde även börja klappa honom på halsen och fram på bogen. Huvudet var väldigt heligt och det fick jag inte röra alls. Och jag fick bara klappa honom om jag stod framför honom. Försökte jag gå på sidan så vände han genast efter så att han hade mig framför. Detta beteende märker jag även av idag när han blir osäker på nya människor som ska hantera honom.. Det dröjde ytterligare några dagar innan jag fick närma mig med borsten och borsta på halsen.. Såhär höll vi på i flera månader, promenader, häng i hagen och försöka vänja vid borstning. Och jag har helt ärligt aldrig varit med om en så genomsnäll häst. Även fast han tvekade på mig och inte alls litade på vad jag gjorde så var han aldrig någonsin dum. Han var väldigt avvaktande och backade gärna undan för att få sitt space, men han gjorde aldrig något plötsligt, försökte aldrig bitas och absolut inte sparkas. Men eftersom jag hade studerat honom så länge i hagen så hade jag lärt mig hans kroppsspråk väldigt väl och kunde själv börja backa undan när jag märkte att han var på väg att göra det. För då fick jag upp hans intresse ytterligare och han blev mer nyfiken. Kanske därför också som han aldrig var dum? För att jag aldrig pressade honom? Detta var en längre historia än vad jag tänkte haha, del 3 blir sista delen :)

Gillar

Kommentarer

Vera
Vera,
Jag tror också att han aldrig var dum p.g.a det! Alltså jag vet att jag säger det nu igen men åh vad duktig du är! Du har gjort ett jättejobb. Skulle du inte kunna skicka länkarna t mig, jag skulle vilja blogga om det och länka dig! Kram
vera.weride.se
Flingans
Flingans,
Tack gullis! Har skickat länkarna till dig! Kram ?
IP: 82.99.3.229