Vad hände sen?

Det var några stycken som tyckte att det var intressant att läsa om dagen då jag köpte Flingan och gärna ville ha en fortsättning, så här kommer den! :) Eftersom det inte var planerat att jag skulle komma med två hästar hem och att Flingan var mycket mer folkskygg än vad jag hade fått information om så hade jag helt plötsligt ingenstans att göra av dom.. Så under bilresan hem på 1,5 timme fick jag akut försöka fixa något lämpligt. Att hitta boxplats gick bort helt då Flingan inte skulle gå att hantera så jag lyckades tack och lov fixa en egen lösdrift där Flingan och Cyrus kunde gå ensam. Det var en gigantisk hage som dom fick för sig själva. Hela bilresan gick bra och båda hästarna stod som ljus i transporten, det gick även bra att lasta ur och dom verkade lyckliga när dom släpptes i deras nya hage. De första dagarna satt jag bara i hagen ca 2-3 timmar varje dag. Cyrus kom gärna fram och ville bli klappad och kliad och några meter bakom stod Flingan och kikade. Han var nyfiken men alldeles för rädd för att komma fram. Men för varje dag som gick så kom han lite närmare hela tiden och jag låtsades inte som att han fanns. Jag lade all fokus på Cyrus och gjorde ingen stor grej av att Flingan närmade sig. I slutet av första veckan så kom Flingan hela vägen fram och nosade på mig. Känslan där är obeskrivlig. Det pirrade i hela kroppen när han kom med mulen och försiktigt försiktigt nosade i några sekunder innan han backade bak igen. När en vecka hade gått så började jag ta promenader med Cyrus utanför hagen, det var en STOOOOR hage och man kunde gå långt längs staketet så Flingan kunde se oss. Jag ville visa honom att jag inte var farlig och att Cyrus tyckte det var kul med promenaderna. När Cyrus skulle borstas så gjorde jag det i hagen för att Flingan skulle se när vi pysslade och hade en mysig stund och kanske bli lite avis.. Jag fortsatte även att bara sitta i hagen flera timmar per dag för att han skulle vänja sig med min närvaro och jag kunde lära känna honom på avstånd. Sekunderna som han vågade vara framme och nosa blev fler och han kunde nu lugnt stå och äta bredvid mig om jag inte rörde på mig. Jag fick fortfarande inte närma mig honom, då backade han genast och tog skydd bakom Cyrus. Så fort jag rörde mig så blev han uppmärksam och ville ställa sig på avstånd för att studera mig och vad jag gjorde. Han var alltså fortfarande väldigt osäker och otrygg med mig. Och såhär fortsatte det hela vecka 2. När vi klev in i vecka tre så fick Flingan börja följa med på promenaderna. Han gick lös bakom Cyrus eftersom jag inte fick komma nära och fästa grimskaftet. Utöver promenaderna så fortsatte jag som innan, satt i hagen och fixade mycket med Cyrus. Flingan blev mer och mer nyfiken och kunde komma fram för att nosa på borstarna samtidigt som jag borstade. Men fortfarande fick jag inte röra honom utan det var bara på hans villkor som vi umgicks. Jag försökte fortfarande att inte göra någon stor grej av det varje gång som han kom fram, även om jag fick ett enormt lyckorus genom kroppen varje gång det hände. Fortsättning följer..
 

Gillar

Kommentarer

Intressant inlägg. :)
evahle.se
Vera,
Åh gud vad coolt! Vad duktig du har varit och vilket jobb du har lagt ner! * aplåder* ;) Kramar
vera.weride.se
danielle
,
Gud vad kul och läsa, vilket tålamod du har! :)
frida christina,
Så himla spännande, känns nästan som att läsa en bok eller liknande!
fridachristinas.devote.se
AW - Fotograf,
Tack du, vissa bilder är uppe nu :) Åh tack så jätte mycket, jag hoppas verkligen till 1000 att jag får det :)
megapixeln.se
Milina,
Jag fick min första häst när jag fyllde 6 :) (håller dock inte på med hästar längre, slutade när jag gick i 6an)
milina.blogg.se
Anita,
Fint skriver, han är för söt! :)
siliiins.blogg.se
Liza,
Svar: Jaaa eller hur?! ;)
llindkvist.blogg.se
Vilmala,
awe hihi :) kram <3
vilmala.blogg.se
Flingans
,
Tack så mycket! Kul att inläggen uppskattas! :D