Texas & Amber ?

Amber är nu 9 år, snart 10 och är en omplaceringshund som jag övertog när hon var 5. De första åren i hennes liv tillbringade hon i en hundgård tillsammans med andra jakthundar och ute i skogen för att lära sig att jaga. Jag vet inte mycket om hur hon trivdes i hundgård eller så men det jag vet är att hon inte tyckte om att jaga och var aldrig intresserad av att annat än att förfölja sin jägare. När Amber sedan blev ensam hund hos samma ägare fick hon flytta in i huset och sluta följa med till skogen i jaktsyfte. Hon fick dock fortfarande tillbringa stora delar av dagen ute fastsatt i en kedja. Jag ska tillägga att hon mådde inte dåligt och detta är mycket vanligt hållande av jakthundar. Amber är min första egna hund och jag tänkte, en 5årig hund, hur svårt ska det vara? Jag köpte leksaker, matskål och koppel och åkte för att hämta henne. Det var bara det att hon så gott som aldrig hade tagit några promenader i koppel tidigare. Och helt plötsligt skulle hon flytta hem till mig som då bodde mitt i stan och behöva ta koppelpromenader flera gånger om dagen. Det var kämpigt kan jag säga, för oss båda. Några leksaker lekte hon heller inte med och jag var van vid hundar som älskade att kasta boll och pinnar ute, något som inte intresserade henne alls.
Hon var även livrädd. För det mesta i hennes vardag. Var det något i hennes närhet som skramlade eller rörde sig. Då blev hon rädd, livrädd. Om hon råkade välta något så gömde hon sig under sängen och skakade. Jag försökte vänja henne vid olika saker, utan någon framgång alls. Jag provade mängder av olika knep men det var inget som kunde göra henne trygg. Hon visade även stor rädsla om man höjde rösten, då gick hon också och gömde sig. Det enda hon uppskattade var att gosa och att åka bil, hon ÄLSKAR att åka bil.
Vi tillbringade dagarna i soffan, mös och knöt kontakt. Vi var ute i skogen där hon fick springa fritt och efter en tid så började hon frivilligt springa efter rådjur, vallade dom mot mig för att sen stanna frågande "men matte varför sköt du inte?!". Efter det var det svårt att ha henne lös och vi fick underhålla oss på annat sätt. Jag upptäckte då att hon gillade att brottas, så det gjorde vi varje dag. Hon uppskattade inte att leka med andra hundar, då gick hon hellre iväg för sig själv och nosade på något.
Men sen flyttade Texas in. Eftersom ingen annan hund har haft någon inverkan på Amber alls så trodde jag absolut inte heller att Texas skulle ha det heller. Inte på det här viset. De 5 månaderna han har bott här hos oss så har han gjort underverk med Amber. Och oj vilket tålamod Texas har haft, han har lärt Amber lite i taget, i hennes takt. Han är så otroligt förstående och jag blir rörd i hjärtat när jag ser dom hålla på. För det första så har Texas visat att det inte finns mycket att vara rädd för här i världen. Det gör inget om saker ramlar, om det låter eller rör sig. Och det gör inte heller något om man får något över sig. Det gör inte ont och det är inte farligt.
Sen har Texas lärt Amber att leka med honom. Han började redan när han kom hit att börja dra henne i svansen, i örat eller nackskinnet och morra. I början gjorde Amber inget alls. Sa inte ifrån och gjorde inget tillbaka. Men nu brottas det för fullt här hemma, varje dag är det full fart. Och det nästan mest otroliga är att han har fått henne att leka med leksaker. 9 år gammal lär hon sig att uppskatta leksaker och ha dragkamp. Här fick Texas ha väldigt stort tålamod då det dröjde ett bra tag innan hon förstod vad hon skulle göra. Han började med ett litet snöre. Kom med det till Amber, puttade på henne och morrade lite försiktigt. Så höll han på i flera dagar innan Amber faktiskt tog snöret i munnen själv. Men när Texas försökte dra i det så släppte hon. Så då fick han försöka igen. Dom började leka lite liggandes och bara drog snöret lite fram och tillbaka. Tids nog så hämtade Texas större och större leksaker och ville leka. Det tog tid och han var så himla försiktig. Förstod att hon inte visste hur man gjorde för när Texas lekte med andra hundar så gick det mycket vildare till. Men med Amber tog han det lugnt. Men det blev allt mer vilt ju mer van Amber blev. Och nu är det Amber som hämtar leksaker för att leka med Texas. Det är så fantastiskt att se och det värmer verkligen i hjärtat. För det hade lika gärna kunna blivit tvärtom, att Texas hade tagit efter Amber och blivit rädd av sig och så. Jag trodde aldrig att Texas skulle kunna hjälpa Amber på det sätt han har gjort, hon har blivit som en helt annan hund! ?

Gillar

Kommentarer

Det är tyvärr många hundar som bara behandlas som ägodelar och inte individer! Skönt att hon i alla fall hittat dig :)
www.henrikolsson.eu
A D E L I N A,
sv: hehe ja :D
nouw.se/adelina
IP: 82.99.3.229