Skogen

Fy så obehagligt det var på ridturen i skogen idag. Vi red en väg som vi har ridit tusentals gånger och det har aldrig varit några problem. Men idag var det det. Först tänkte jag att det bara var dumheter när Flingan plötsligt vägrade gå. Det var som om det var en osynlig vägg och Flingan tänkte inte passera. Jag gjorde allt jag kunde för att driva fram honom men han stod som fast frusen i marken och backade försiktigt ett steg i taget när jag försökte driva honom framåt. Flingan visade mer och mer att han inte tänkte gå där, det var något som skrämde honom rejält. Han gjorde "drak-fnysningar" och blev rejält spänd. Jag lyckades till slut få förbi honom genom att backa honom och sedan kunde han gå och slappande av efter 20-30 meter. Sen var han som vanligt på hela ridturen och jag tänkte inte mer på det som hände. Förrän vi var på samma ställe igen. Precis där han hade börjat slappna av på bortåt vägen blev han panikslagen på hemvägen. Han vägrade gå. Han fnös så jag trodde att hans lungor skulle flyga ut ur nästan på honom. Han blev hård som sten och blev totalt okontaktbar samtidigt som jag kände att hans bakben vinklades en aning och var beredd på att när som helst skjuta iväg och fly för livet. Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen på honom och han började svettas. Jag märkte att det var allvar. En skrämd häst är en sak, en livrädd häst är något helt annat. Jag beslutade mig för att hoppa av och inte ens då hade han några planer på att passera det som skrämde honom så. Efter en stunds övertalning så kunde vi gå ett steg i taget. Det tog oss ca 25 minuter att gå 10-15 meter och han var hela tiden på sin vakt. Ju mer han visade sin rädsla desto mer nervös gjorde han mig och jag ångrade snabbt mitt beslut att hoppa av. Haha! Jag började tänka på björnar och vildsvin och tänkte att jag hade varit tryggare uppe på ryggen. Men, vi kom ut från skogen vid liv ;)
 

Gillar

Kommentarer

Takai / Beatrice,
Fyy så läskigt D: .. Är allt ok nu då?
takai.blogg.se
Erika,
Oj, undra vad det var där inne i skogen :o
icanpikan.blogg.se
vanja,
sv: haha sant :)
vvanja.blogg.se
Amanda,
Sv: Det känns faktiskt riktigt bra! Men mycket känns fotfarande nytt så här första året på ny skolan, ny klass m.m.
www.amandassofi.wordpress.com
Usch, det där känner jag igen! Jag och Bebis (min vovve) brukar alltid gå samma långpromenad och det har vi gjort i över ett år. Men i våras så vägrade han helt plötsligt gå på ett ställe. Vi har ALLTID gått där, men så fort vi kom fram till den vägen så bara tvärstannade han och vände hem... även om det var han som hade tjatat på mig för att gå långis... Det var som att något var där, som du beskriver, en osynlig vägg. Någon gång fick jag honom förbi, men det tog iaf 30min att gå en väg som ska ta kanske 5min... det var nästan helt omöjligt... och hela tiden, trots att vi passerat, så ville han vända hem... Jag fattade ingenting... sen någon månad tillbaka nu så har vi gått den vägen helt utan problem. Det var något som skrämde honom där men jag kunde inte förstå vad och jag vet fortfarande inte vad det var... Jätteläskigt...
babustylee.webblogg.se
Maja,
Otäckt när det blir så! :/
majawallstrom.blogg.se/
Julia,
Vilken tur att det gick bra sen! Rädda hästar är ganska läskigt ibland ;) Vad är det för bett han har på bilden? :)
jylli.bloggplatsen.se
Ryttarlivet.com,
Vad konstigt! Och läskigt! Skönt att det gick bra i alla fall.
Www.ryttarlivet.com
Juliaj,
Vad var det som skrämde? :)
juliaj.se
Jennifer,
Det kanske log nåt dött djur i närheten eller nåt, ett litet djur. Som han kände lukten av. Dom kan bli oroliga av det. Men det är riktigt obehagligt när hästarna blir sådär, man vet aldrig vad som kommer hända nästa sekund! :O
ryttarenjennifer.blogg.se