Prata inte när du bör lyssna

Många av oss är obekväma i tystnad. Vi vill gärna att någon hela tiden ska prata och ibland pratas det helt enkelt för mycket. Ingen vill ju ha den där pinsamma tystnaden. Vi pratar ofta med våra hästar för att lugna deras nerver, men vem nerver är det vi egentligen försöker lugna? Allt pratande blir ibland ett hinder som blockerar oss från att lyssna till våra känslor. Vid några tillfällen måste vi lära oss att vara tysta och bara känna efter. Känna efter våra egna känslor och känna hästens rörelse och respons. Om du ändå känner att du måste säga nånting så försök att prata med dig själv istället för med hästen. Säg till dig själv att räta på ryggen, andas långsammare, trampa ner hälen osv. Om du börjar ge din häst order genom att prata kommer du inbilla dig att han förstår och då kommer två ord upp. Olydig eller lydig. Men problemet är att hästen inte förstår. Du kanske inte tror att du har kunskapen att hitta känslan när du är med din häst. Men som allting annat så kan du träna upp den. Övning ger färdighet och det gäller att aldrig ge upp. Och beskyll aldrig hästen när denne inte förstår. Hitta andra vägar för att förklara vad du menar. Som tex när du försöker göra dig förstådd till någon som inte pratar samma språk, använd kroppsspråket.
 
  • Tips

Gillar

Kommentarer

Jag håller med till viss del, men rösten kan faktiskt vara en stor del av kommunikationen. Jag har en unghäst där en väldigt, väldigt stor del av vår kommunikation sker genom min röst. Visst förklarar jag genom kroppsspråket också, men hon har visat tydligt att min röst är viktig. Det var en dag i somras då det började hagla när vi var i ridhuset och allt annat ljud försvann, det var bara haglandet man hörde. Jag tömkörde unghästen just då och hon blev jätteförvirrad, för hon hörde inte mig. Så jag håller med dig med att vi ibland bara behöver stänga truten och lyssna, men rösten har faktiskt en väldigt stor del i det mesta :)
dressagebylisa.blogg.se
friskey
,
Självklart är alla hästar olika, min unghingst lyssnar också jättemycket på rösten, framförallt när man ska gå och stanna. Men jag försöker lära honom att hitta dit där vi kan förstå varandra utanför rösten. För det är inte alltid man har tillgång till att faktiskt prata sin häst till rätta :)