En av frågorna som dök upp när jag berättade att Flingan är såld var om jag skulle sluta med hästar helt nu. Och svaret på den frågan är: jag vet inte. Just nu känner jag mig mätt på hästar, faktiskt. Men om sommaren går så kanske jag känner annorlunda i höst? Vi får se hur det blir helt enkelt. Helt hästlös kommer jag nog inte att vara för alltid, men just nu känner jag att det skulle räcka med att vara medryttare på någons häst. Det är ett enormt ansvar att ha en egen häst, det krävs massor med tid och pengar och man blir otroligt låst och uppbunden. Så att kunna rida bara någon gång ibland utan allt annat som hör till, så kanske. Om jag någonsin kommer skaffa en egen häst igen så kommer det vara ett nytt projekt, liknande Flingan. Jag skulle aldrig köpa en "färdig" häst, det är inte det jag tycker är roligt. Men som sagt, tiden får utvisa hur det blir! :)

Har precist läst igenom era kommentarer. Ska strax godkänna dom. Men fasen hörrni, vad gulliga ni är! Och jag håller med, det ÄR sorgligt att Flingan är såld. Jag kommer titta tillbaka på vår resa tillsammans med ett leende och en enorm stolthet över vad jag lyckades göra med den hästen. Från första dagen han kom till mig, skräckslagen och gömde sig bakom Cyrus som jag fick med på köpet. Hur folk tyckte att jag var galen som tog hem två stycken 2-års hingstar varav en var totalt ohanterad. Vår första tid ihop där jag inte fick komma honom nära överhuvudtaget, jag tillbringade varje ledig minut i hagen med honom fast besluten om att jag en dag skulle vara viktigare för honom än vad Cyrus var. Hur hans tillit sakta växte för mig och jag efter ett halvår satte mig upp på honom, barbacka, i enbart grimma, utan hjälm på en stor grön äng.. Haha. Nog var jag lite galen allt. Men så red vi några månader. Och även fast jag aldrig har mött en häst som varit så rädd för människor så har jag heller aldrig mött en häst med ett så stort hjärta. Han var skräckslagen men ville absolut inte göra någon illa. Vi hade våra motgångar. När han skulle börja skos och var tvungen att få lugnande, hur vi kämpade med lastningen eller varför inte nämna den första gången han valde att stegra sig? Hur han tappade balansen, föll handlöst bakåt med mig under. Men våra framgångar väger tyngre och känslan att ett 500kg tungt muskelberg vill göra allt för dig, är oslagbar. För det var precis det han gjorde. Jag tror på riktigt att ingen någonsin kommer förstå vad jag gjorde för honom men heller inte vad han gjorde för mig. Det finns så mycket som fortfarande är osagt och jag lämnar det där. ?

Flingan första dagen hos mig ?

.. Och hans sista dag hos mig ?

För tre veckor sedan tog min och Flingans resa tillsammans slut. Trots att jag alltid har sagt att jag aldrig kommer lämna ifrån mig honom, så är det precis det jag nu har gjort. Flingan är såld. När Flingan skadades försvann all min inspiration och motivation och vi kom aldrig riktigt tillbaka efter det. Eller jag kom aldrig tillbaka efter det. Det var inte längre roligt. Och trots att jag väntade ut tiden, att det snart skulle vända och inspirationen skulle komma tillbaka så gjorde den aldrig det. Jag tyckte inte att det var roligt längre vilket då även drabbade Flingan så klart. Vi hade inte längre roligt tillsammans, vi kom ingenstans. Med tanke på vilka pengar det är man lägger ut varje månad och all den tid man lägger ner varje dag så är det så viktigt att det ska vara roligt. Självklart var det inget lätt beslut att ta och när man ska leta efter någon som kan ta hand om ens ögonsten så är det som om ingen är bra nog. Man försöker hitta en kopia av sig själv, någon som gör allting på precis samma sätt som du själv. Man tycker att ingen kan ta hand om ens häst så bra som man själv kan. Men jag tror att jag har kommit så nära en kopia av mig själv som jag kan komma. Jag har varit där och hälsat på och trots att dom har en del att jobba på då Flingan inte litar på henne (eller någon annan än mig alls..) så finns det potential. Hans nya ägare vill honom så väl och hon har försökt tagit reda på exakt hur JAG gör allting med honom för hon vill göra likadant. Det känns tryggt. Jag är säker på att detta kommer att bli bra.