En av frågorna som dök upp när jag berättade att Flingan är såld var om jag skulle sluta med hästar helt nu. Och svaret på den frågan är: jag vet inte.  Just nu känner jag mig mätt på hästar, faktiskt. Men om sommaren går så kanske jag känner annorlunda i höst? Vi får se hur det blir helt enkelt. Helt hästlös kommer jag nog inte att vara för alltid, men just nu känner jag att det skulle räcka med att vara medryttare på någons häst. Det är ett enormt ansvar att ha en egen häst, det krävs massor med tid och pengar och man blir otroligt låst och uppbunden. Så att kunna rida bara någon gång ibland utan allt annat som hör till, så kanske. Om jag någonsin kommer skaffa en egen häst igen så kommer det vara ett nytt projekt, liknande Flingan. Jag skulle aldrig köpa en "färdig" häst, det är inte det jag tycker är roligt. Men som sagt, tiden får utvisa hur det blir! :)

Har precist läst igenom era kommentarer. Ska strax godkänna dom. Men fasen hörrni, vad gulliga ni är! Och jag håller med, det ÄR sorgligt att Flingan är såld. Jag kommer titta tillbaka på vår resa tillsammans med ett leende och en enorm stolthet över vad jag lyckades göra med den hästen. Från första dagen han kom till mig, skräckslagen och gömde sig bakom Cyrus som jag fick med på köpet. Hur folk tyckte att jag var galen som tog hem två stycken 2-års hingstar varav en var totalt ohanterad. Vår första tid ihop där jag inte fick komma honom nära överhuvudtaget, jag tillbringade varje ledig minut i hagen med honom fast besluten om att jag en dag skulle vara viktigare för honom än vad Cyrus var. Hur hans tillit sakta växte för mig och jag efter ett halvår satte mig upp på honom, barbacka, i enbart grimma, utan hjälm på en stor grön äng.. Haha. Nog var jag lite galen allt. Men så red vi några månader. Och även fast jag aldrig har mött en häst som varit så rädd för människor så har jag heller aldrig mött en häst med ett så stort hjärta. Han var skräckslagen men ville absolut inte göra någon illa. Vi hade våra motgångar. När han skulle börja skos och var tvungen att få lugnande, hur vi kämpade med lastningen eller varför inte nämna den första gången han valde att stegra sig? Hur han tappade balansen, föll handlöst bakåt med mig under.  Men våra framgångar väger tyngre och känslan att ett 500kg tungt muskelberg vill göra allt för dig, är oslagbar. För det var precis det han gjorde. Jag tror på riktigt att ingen någonsin kommer förstå vad jag gjorde för honom men heller inte vad han gjorde för mig. Det finns så mycket som fortfarande är osagt och jag lämnar det där. ?

 Flingan första dagen hos mig ?

.. Och hans sista dag hos mig ?

För tre veckor sedan tog min och Flingans resa tillsammans slut. Trots att jag alltid har sagt att jag aldrig kommer lämna ifrån mig honom, så är det precis det jag nu har gjort. Flingan är såld. När Flingan skadades försvann all min inspiration och motivation och vi kom aldrig riktigt tillbaka efter det. Eller jag kom aldrig tillbaka efter det. Det var inte längre roligt. Och trots att jag väntade ut tiden, att det snart skulle vända och inspirationen skulle komma tillbaka så gjorde den aldrig det. Jag tyckte inte att det var roligt längre vilket då även drabbade Flingan så klart. Vi hade inte längre roligt tillsammans, vi kom ingenstans. Med tanke på vilka pengar det är man lägger ut varje månad och all den tid man lägger ner varje dag så är det så viktigt att det ska vara roligt. Självklart var det inget lätt beslut att ta och när man ska leta efter någon som kan ta hand om ens ögonsten så är det som om ingen är bra nog. Man försöker hitta en kopia av sig själv, någon som gör allting på precis samma sätt som du själv. Man tycker att ingen kan ta hand om ens häst så bra som man själv kan. Men jag tror att jag har kommit så nära en kopia av mig själv som jag kan komma. Jag har varit där och hälsat på och trots att dom har en del att jobba på då Flingan inte litar på henne (eller någon annan än mig alls..) så finns det potential. Hans nya ägare vill honom så väl och hon har försökt tagit reda på exakt hur JAG gör allting med honom för hon vill göra likadant. Det känns tryggt. Jag är säker på att detta kommer att bli bra.

I fredags var Isabella här på besök och förutom att hälsa på hundarna, se hur vi bor och titta på fölet så fick hon även ta en ridtur på Flingan. Jag hade lite "lektion" samtidigt som jag fotade med hennes kamera. Jag har väntat enda sen dess på att bilderna ska komma ut på hennes blogg. Och nu har dom äntligen gjort det! Det var riktigt roligt att se Flingan med en annan ryttare och framför allt med någon på som inte är så erfaren. Roligt att se hur han reagerade. Vill ni läsa mer om hur Flingan är att rida från ett annat perspektiv och se lite bilder så rekommenderar jag att ni går in på hennes blogg där hon har skrivit ett låångt inlägg om ridturen på Flingan! :)

Det var så härligt när man märkte att det började spricka upp. Regnet avtog och däremellan molnen kunde man skymta solen. Lagom till jag skulle ut och rida så var solen till och med värmande och himlen var klarblå. Så det blev en riktigt härligt ridtur ute i skogen för min och Flingans del. Vi tog det dock väldigt lugnt, skrittade mest och travade lite grann på halvlånga tyglar. Flingan verkade njuta och det gjorde jag också. Vi avslutade med att gå ner till badplatsen för att titta ut över vattnet och njuta av solen.

Fy vilket trist söndagsväder! Har regnat exakt hela dagen och det verkar inte sluta heller. Hästarna fick gå in tidigare idag, Flingan stod och skakade när han kom in trots att han var torr under täcket. På med fleecetäcke och massor med hö i boxen så blir han snart varm igen. Om regnet håller i sig så kommer han bara få en promenad senare idag. Inget väder varken han eller jag vill ut på en ridtur i tror jag.. :)

Kom in från stallet för ca en timme sen. Jag och Flingan har varit ute på en kvällstur ihop. Jag tänkte skriva mysig kvällstur, men så mycket mys blev det dock inte. Idag satt jag på ett krutpaket på fyraben, haha! Jäklar så pigg han var idag. Trippade och ville hela tiden springa fortare. Minsta lilla jag rörde mig i sadeln så tog han det som galoppskänkel. Nervig och låtsades vara rädd för det mesta. Det läskigaste vi såg längs vägen var fölet. Jäklar så rädd han blev för den! Fölet och stoet kom fram till stängslet och ville hälsa på Flingan medan han stod som förstenad och ett hjärta som dunkade så hårt så jag lätt kunde känna varenda hjärtslag. Han fick stå och titta ett tag innan vi gick vidare. :)

Jag vill börja det här inlägget med att säga TACK för alla fina kommentarer och sms som har trillat in sen det förra inlägget. Ni är så gulliga och fina människor och det värmer i hjärtat att ni bryr er. ? Idag efter jobbet så satte jag mig ute en stund. Det har ju varit så fantastiskt väder idag så ville passa på att njuta när solen fortfarande värmde. När jag hade suttit ute så länge att jag nästan fått solsting så tog jag in Flingan, ryktade, sadlade och red iväg. Jag hade en plan om att vi skulle skritta en runda på asfalt idag men efter en bit så såg jag en väg jag aldrig tidigare lagt märke till, så då svängde jag in där istället. Och jag ångrar det absolut inte! Det var en så fin och härlig väg som dessutom kändes oändlig. Vi var ute och skrittade en timme och jag såg aldrig slutet av vägen, bara ännu fler vägar där inne i skogen. Ju längre vi kom desto finare blev vägen och det är helt klart den finaste ridvägen vi har här och den har jag inte upptäckt förrän nu!? Det blir garanterat flera ridturer där! :)

Efter en intensiv och stressig dag på jobbet kändes det riktigt härligt att äntligen få hoppa upp på Flingans rygg igen. Tillsammans begav vi oss ut mot skogen och njöt av en värmande sol. Klättring stod på schemat idag, så det var just vad vi gjorde. Dock körde vi en mjukstart och skrittade upp en gång, körde tre vändor i trav och sedan skritt en gång till innan vi gick hemåt igen. Kändes lagom idag. :)