Minns ni min ponny Cyrus som jag sålde i början av det här året? Jag pratade med hans nya ägare förra veckan och allt går så himla bra för dom. Cyrus utvecklas i rasande fart och denna sommar har dom varit ute på både hopptävlingar och dressyrtävlingar med bra resultat! Jag är så jäkla glad att det går så bra för dom och hon har verkligen gjort ett kanonjobb med honom! :) Roligt att sälja häst när det blir rätt!

Minns ni min ponny som jag sålde för ca 2 månader sedan? Det har varit så himla roligt att följa deras framgång och förra helgen var dom ut deras första Pay n' jump tillsammans! Så himla roligt! Cyrus har ju aldrig tidigare varit iväg på någon större träning med flera hästar (förutom hans mönstring men det var ju längesedan) eller på någon tävling så dom ville, precis som jag med Flingan, i första hand miljöträna och åkte därför på en Pay n' jump. Han hade varit lite spänd vid framridningen och hade haft lite svårt att koncentrera sig på sitt när det var så många andra hästar där men sen släppte det och dom tog sig runt banan felfritt och fick rosett! Så himla stolt över Cyrus att han sköter sig så bra! Dom hade hoppat 40 cm vilket jag tycker är en superbra höjd att starta med eftersom han bara är en b-ponny :) Gammal bild när han och jag hoppar 75cm! :)    

Här kommer fortsättningen på inlägget igår.. :)  Vet inte riktigt hur länge vi gick så på promenaderna, att Flingan gick lös. Men efter en tid så lät han mig komma så nära att jag kunde fästa en longerlina i hans grimma. Jag fick fortfarande inte ta på honom men att nudda grimman gick okej. Så då började jag fästa longerlina i hans grimma så att han fortfarande kunde gå bakom Cyrus men att jag ändå höll i. För varje dag som gick så kortade jag linan liiite lite och tillslut kunde jag byta ut longerlinan mot ett grimskaft. Jag fortsatte såklart att bara spendera tid i hagen också och han vågade allt oftare komma fram till mig. Och lyckan var total när jag en solig sommardag kom ner till hagen och båda två låg tätt intill varandra och vilade och jag fick gå enda fram. Jag kunde sätta mig med Cyrus och klappa honom och Flingan låg kvar bredvid. Det kändes verkligen som ett bevis på att vi var påväg åt rätt håll, han började lita på mig! När det inte var några problem på våra promenader tillsammans med Cyrus började jag ta promenader i hagen bara med Flingan. Jag ville fortfarande att han skulle känna av tryggheten från Cyrus men att han skulle börja förstå att det var MIG som han skulle följa efter. Han gick så långt bak som grimskaftet tillät, men han följde efter. Då dröjde det inte länge förrän jag vågade gå ut med honom utanför hagen. Jag gick bara längs staketet i början så att Cyrus kunde följa efter om han ville och Flingan inte skulle behöva röra sig för långt bort och bli orolig. Jag kunde även börja klappa honom på halsen och fram på bogen. Huvudet var väldigt heligt och det fick jag inte röra alls. Och jag fick bara klappa honom om jag stod framför honom. Försökte jag gå på sidan så vände han genast efter så att han hade mig framför. Detta beteende märker jag även av idag när han blir osäker på nya människor som ska hantera honom.. Det dröjde ytterligare några dagar innan jag fick närma mig med borsten och borsta på halsen.. Såhär höll vi på i flera månader, promenader, häng i hagen och försöka vänja vid borstning. Och jag har helt ärligt aldrig varit med om en så genomsnäll häst. Även fast han tvekade på mig och inte alls litade på vad jag gjorde så var han aldrig någonsin dum. Han var väldigt avvaktande och backade gärna undan för att få sitt space, men han gjorde aldrig något plötsligt, försökte aldrig bitas och absolut inte sparkas. Men eftersom jag hade studerat honom så länge i hagen så hade jag lärt mig hans kroppsspråk väldigt väl och kunde själv börja backa undan när jag märkte att han var på väg att göra det. För då fick jag upp hans intresse ytterligare och han blev mer nyfiken. Kanske därför också som han aldrig var dum? För att jag aldrig pressade honom?  Detta var en längre historia än vad jag tänkte haha, del 3 blir sista delen :) 

Det var några stycken som tyckte att det var intressant att läsa om dagen då jag köpte Flingan och gärna ville ha en fortsättning, så här kommer den! :) Eftersom det inte var planerat att jag skulle komma med två hästar hem och att Flingan var mycket mer folkskygg än vad jag hade fått information om så hade jag helt plötsligt ingenstans att göra av dom.. Så under bilresan hem på 1,5 timme fick jag akut försöka fixa något lämpligt. Att hitta boxplats gick bort helt då Flingan inte skulle gå att hantera så jag lyckades tack och lov fixa en egen lösdrift där Flingan och Cyrus kunde gå ensam. Det var en gigantisk hage som dom fick för sig själva. Hela bilresan gick bra och båda hästarna stod som ljus i transporten, det gick även bra att lasta ur och dom verkade lyckliga när dom släpptes i deras nya hage. De första dagarna satt jag bara i hagen ca 2-3 timmar varje dag. Cyrus kom gärna fram och ville bli klappad och kliad och några meter bakom stod Flingan och kikade. Han var nyfiken men alldeles för rädd för att komma fram. Men för varje dag som gick så kom han lite närmare hela tiden och jag låtsades inte som att han fanns. Jag lade all fokus på Cyrus och gjorde ingen stor grej av att Flingan närmade sig. I slutet av första veckan så kom Flingan hela vägen fram och nosade på mig. Känslan där är obeskrivlig. Det pirrade i hela kroppen när han kom med mulen och försiktigt försiktigt nosade i några sekunder innan han backade bak igen. När en vecka hade gått så började jag ta promenader med Cyrus utanför hagen, det var en STOOOOR hage och man kunde gå långt längs staketet så Flingan kunde se oss. Jag ville visa honom att jag inte var farlig och att Cyrus tyckte det var kul med promenaderna. När Cyrus skulle borstas så gjorde jag det i hagen för att Flingan skulle se när vi pysslade och hade en mysig stund och kanske bli lite avis.. Jag fortsatte även att bara sitta i hagen flera timmar per dag för att han skulle vänja sig med min närvaro och jag kunde lära känna honom på avstånd. Sekunderna som han vågade vara framme och nosa blev fler och han kunde nu lugnt stå och äta bredvid mig om jag inte rörde på mig. Jag fick fortfarande inte närma mig honom, då backade han genast och tog skydd bakom Cyrus. Så fort jag rörde mig så blev han uppmärksam och ville ställa sig på avstånd för att studera mig och vad jag gjorde. Han var alltså fortfarande väldigt osäker och otrygg med mig. Och såhär fortsatte det hela vecka 2. När vi klev in i vecka tre så fick Flingan börja följa med på promenaderna. Han gick lös bakom Cyrus eftersom jag inte fick komma nära och fästa grimskaftet. Utöver promenaderna så fortsatte jag som innan, satt i hagen och fixade mycket med Cyrus. Flingan blev mer och mer nyfiken och kunde komma fram för att nosa på borstarna samtidigt som jag borstade. Men fortfarande fick jag inte röra honom utan det var bara på hans villkor som vi umgicks. Jag försökte fortfarande att inte göra någon stor grej av det varje gång som han kom fram, även om jag fick ett enormt lyckorus genom kroppen varje gång det hände. Fortsättning följer..