Header

Sist vi var ute i skogen så spårade Amber upp ett vildsvin och jag trodde att vi skulle bli middag för denna vilda bjässe lagom till nyår. Den gången var det två stycken två-benta som hade hög puls för att försökta hitta ut ur skogen, en fyrbent som var väldigt intresserad av vad vi nyss hade kommit så nära att man nästan kunde klappa den och en annan fyrbent yngling som inte hade någon koll på vad som precis hade hänt.

Idag hade jag dock andra planer för vårt besök i skogen och det var att Baloo skulle få prova på personspår. Vi provade för någon månad sedan men med hans separationsångest var det svårt att få till någon vettig träning. Idag ville jag göra ett nytt försök. B fick agera figurant och fick strikta order om hur han skulle gå och vart han skulle gömma sig. Vi gjorde två väldigt korta spår, det första gick riktigt bra! Vid det andra började hans stressnivå öka lite för mycket så att jag fick påminna honom flera gånger om vad det var vi höll på med. Två spår tyckte jag räckte för denna gång och efter det andra hämtade vi Amber från bilen så att dom fick springa i skogen en stund.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God kväll höll jag nästan på att skriva. Klockan är bara 13.00 men det känns som att den här dagen redan har varit i en halv evighet. Jag har nämligen varit vaken sedan 06.15 cirka. Vaknade av att Baloo kräktes, försökte få honom att somna om efter det men det funkade inte. Så det var bara att gå upp, klä på sig, gå ut med båda hundarna på morgonpromenaden och sedan ge dom mat. Ringde en akutklinik när dom öppnade för att höra hur jag skulle göra med hans medicinering. Har fått strikta order om att den ska avbrytas vid kräkning då det kan vara en allvarlig biverkning så jag ville ringa och rådfråga lite och vi kom fram till att han ska fortsätta sin medicinering.

Halva veckan har jag typ våndats över denna helg och tänkt att den kommer vara såå tråkig. Jag som verkligen behöver göra något roligt. Jag och Baloo skulle egentligen träffa Emelie och Eddi den här helgen för en playdate men den fick vi ställa in i och med att Baloo inte får springa och busa.
Men igår kom jag på att jag och B ju ska gå på två husvisningar idag och imorgon väntar kurs för mig och Baloo. En kurs som Baloo kommer att kunna delta på trots allt vilket känns både bra och kul. Så helgen blir inte helt händelselös ändå.

Idag på förmiddagen har jag och Amber dessutom varit till hundgården. Vad gör ni i helgen?


Likes

Comments

Inför julen fick ni ju se julbilder på mina fyrbenta här hemma men som jag har visat förut så går inte sådana fotograferingar alltid helt smärtfritt. Låt oss kika på hur det hela gick till:


En hund som vägrar att sitta och enbart vill stå och den som sitter får ju definitivt inga stilpoäng.


Stående hund går med på att sitta men sittande hund har bestämt sig för att nu istället ligga ner.


Två hundar som vägrar att sitta.


Två sittande hundar men då ska istället ena få för sig att blinka precis.


Pjuh! Äntligen har vi det färdiga resultatet! Två snälla och söta hundar som sitter lugnt och stilla där dom har blivit placerade.. eller?

Likes

Comments

Just nu är det lite lugnare på hundfronten. Jag tror inte att Amber har återhämtat sig riktigt efter nyår då hon fortfarande strejkar när det kommer till att gå ut. På morgonen är det ingen fara, då och på lunchen går hon ut. Även en liten kort promenad direkt när jag kommer hem från jobbet. Men när kvällen smyger sig på vill hon inte längre gå ut. När selet åker på så lägger hon i handbromsen och sätter sig ner på dörrmattan. Vill inte gå utanför dörren.

Baloo tar det också lite lugnt nu. Vi var ju till veterinären för ett par veckor sedan och innan vi får slutgiltigt utlåtande därifrån ligger vi lågt. Vi aktiverar lite genom hjärngympa, träna på små trix här hemma och myser runt. Korta promenader ute för att undvika statisk och monoton belastning och aktivering.


Baloo var så söt igår på jobbet när han helt utslagen somnade med sin leksak i famnen och rakt över mina stolsben <3

Likes

Comments

Så har vi firat in tolvslaget och påbörjat ett nytt år. År 2018. Undrar när man ska vänja sig vid att skriva det, hur många gånger man kommer att skriva fel. Jag hoppas att alla hade en härligt nyårsafton oavsett om den bestod av galen fest eller en lugn kväll. Vi hade det senare.

Vi hade först pratat om ifall vi skulle åka iväg någonstans, hyra en stuga eller så. Men landade sedan i att vi skulle vara hemma. Bara han och jag och hundarna. Han gjorde gourmetmiddag till oss med plankstek och hemmagjord beasås, sedan spelade vi Bingolotto som vi inte vann något alls på. Fyrverkerierna vid tolvslaget kunde vi sedan skymta genom fönstret. Det var ändå inte så mycket trots att vi bor rätt centralt. Linköping slutade ju med sina kommunala fyrverkerier för flera år sedan.

För hundarnas del gick det bra. Baloo är jag riktigt stolt över, han blev lite orolig prick på tolvslaget men det kunde avledas enkelt genom att bara få ett tuggben. Amber däremot vet jag ju har grav rädsla för smällare och raketer och hon vankade av och an i lägenheten. Jag försökte med ett tuggben som dög en liten stund sedan blev hon för orolig och hon vankade omkring. Då bytte jag ut benet till ett ännu godare som dög ytterligare en liten stund. Men att gå ut ville hon inte göra på hela eftermiddagen och kvällen. Baloo däremot tyckte inte att det fanns anledning till att gå in istället, han var inte det minsta orolig ute.

Även om den här nyåraftonen gick bra för oss och mina hundar så är det märkligt att det fortfarande är lagligt med raketer. Jag kan köpa att de som inte har egna djur och inte klassar sig själv som någon djurvän inte lägger någon större vikt vid att fyrbenta individer skräms till döds. Jag kan också köpa att alla inte är miljöaktivister och ser inte hur detta förstör vår planet. Men det jag däremot inte kan köpa är att man tolererar att man även sätter sina medmänniskor i fara?
Raketer och smällare används som vapen av ungdomar och idag kan man läsa i tidningarna hur räddningstjänst och poliser har blivit beskjutna med fyrverkerier, hur allmänheten har drabbats och blivit beskjutna, hur ungdomar skjuter på hus, balkonger, tåg, butiker och allt möjligt? Hur kan man bara acceptera det? Det är för mig obegripligt.


Likes

Comments

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Jag hoppas att ni har ett fantastiskt år 2018 framför er och att ni firar in det nya året på allra bästa sätt ❤


Likes

Comments

Nu tar jag lite julledigt från bloggen och sociala medier i övrigt så hörs vi i mellandagarna när julhelgen är över.

Jag och hundarna vill önska er en riktigt fin och härlig jul 🎅🎄

Likes

Comments

16 december och Baloo och hans syskon blir 6 månader idag. Baloo befinner sig i den så kallade "spökåldern" och har så gjort under några veckor. Helt plötsligt har han blivit extra "mammig" igen och gnäller så fort jag går in på toaletten. Samtidigt så har han fått för sig att det mesta är läskigt igen och reagerar på allt ifrån ljud, människor, hundar och annat som finns naturligt ute som buskar och träd.

När hunden är mellan 6 månader och 2 år så är den tonåring och kan därmed börja testa gränser och försöka klättra på rangskalan. Detta är inget som märks av på Baloo ännu men jag ser fram emot en tid när han visar lite mer självsäkerhet.

Just nu går vi ingen kurs då vi hade avslutning för en vecka sedan men vi tränar för fullt hemma. Nu är det mycket fokus på stadga när vi tränar. Det vill säga att han ska kunna sitta kvar en längre stund, han ska kunna ligga kvar en längre stund och han ska kunna stå still en längre stund. Detta oavsett om jag står bredvid, går ifrån och kommer tillbaka eller hoppar omkring. Utöver det tränar vi mycket tricks vilket är en mer rolig och lekfull träning.

Baloo firar sin 6 månaders dag hos sin uppfödare tillsammans med sin mamma, sin halvsyster och ett gäng andra hundar. Alltså, på allra bästa sätt. ❤


Att springa lös i skogen tillsammans med Amber är en svårslagen favorit <3

Likes

Comments

Fredag och det är helg igen! Helt galet att det bara är tre helger kvar på 2017 med den här helgen inkluderad. Är inte det sjukt? Jag diskuterade med en vän häromdagen att vi skulle ses en helg framöver och vips var vi inne på 2018.
Men det känns bra ändå, det känns som att läget är under kontroll. Här om dagen bokade vi en liten mini-weekend och vi har precis fastslagit vad vi ska göra under julhelgen. Nyår är fortfarande öppen och så vill vi ha det, vi har bestämt att vi ska vara spontan den helgen, haha!

Igår skjutsade jag Baloo till uppfödaren, han ska vara där några dagar. Tror att det är nyttigt för honom att komma ifrån lite igen och stärka självförtroendet. Sist jag lämnade honom där så gömde han sig under bilen och ville inte hälsa varken på sina hundkompisar eller på familjen som bor där, han var fullständigt livrädd. Igår när jag lämnade honom så var han bara glad över att se alla. ❤

För vår del blir det myskväll hemma med god middag och framförallt godis. Och massa mys med prima donnan på bilderna. Hon förtjänar lite extra uppmärksamhet nu!


Likes

Comments

Jag nämnde ju i början att Baloo var rädd för Amber de första dagarna här hemma. Det räckte med att hon rörde sig, vände huvudet mot honom eller vistades i närheten för att han skulle bli rädd och söka skydd antingen bakom mig eller i sin dåvarande valphage. Amber var nyfiken på honom men försiktig.

Efter några dagar hade Baloo blivit varm i pälsen och var inte alls rädd för Amber längre. Nu började han följa efter henne vart hon än gick, han skulle ligga i samma säng som henne, brottas med henne, bita i svansen och i öronen. Han gav mängder med lekinviter till henne och försökte mysa. Men detta var allt annat än populärt hos Amber som började säga ifrån. Så fort Baloo ens kom i närheten så började Amber att morra åt honom, han var absolut inte välkommen att ligga i samma säng och han skulle definitivt inte tro att de två skulle leka. Respekterade inte Baloo att Amber morrade så skällde hon ifrån rejält om han inte höll avstånd.

Det är ju tur att Amber vet vem som är ledare hemma och så fort jag var i samma rum visste hon att det inte var upp till henne att säga till. Tillsammans låg vi i deras stora hundsäng för att mysa alla tre. Jag väntade först ut dem för att de själva skulle finna en bra relation mot varandra men när Amber blev mer och mer sur på honom så kände jag att det var dags att gå in och medla lite.. :-)

Amber var tvungen att lära sig att acceptera Baloos närvaro och Baloo har varit tvungen att lära sig respektera när Amber får nog och inte orkar med att han biter i svansen. För Amber får givetvis säga ifrån när det blir för jobbigt men han måste få vistas i samma rum. Nu är det betydligt bättre och man skulle till och med kunna klassa det som om de har blivit vänner! :-)

Likes

Comments