I söndags var jag och Baloo ute och vandrade igen. Den här gången tog vi en Norrköpings-etapp på Östgötaleden. Det var verkligen perfekt väder för att vandra de 7 kilometer som etappen var. Relativt varmt men molnigt så det blev inte stekigt. Som information till etappen stod det att den var "enkel", jag vet inte riktigt hur dom gör bedömningen men mer än halva sträckan var riktigt jobbig där det var brant uppför och nedför och väldigt kuperad terräng. Men det var en härlig skogssträcka som kontrast till föregående vandring som var helt på asfalt.

Här startade vandringen. På en grusväg med vägbyggen och utsikt över järnväg och en sjö.

Ganska snart kom vi in i skogen och Baloo kunde gå lös resten av sträckan. Under våra 7 kilometer mötte vi endast en kille på mountainbike.

På vissa ställen var stigen helt eller delvis igenväxt och det kanske inte är superkonstigt att jag plockade 45-50 fästingar på Baloo efteråt hehe..

En ekorre som hoppade mellan träden samtidigt som den skrek rätt högt. Baloo blev som vanligt vettskrämd och gick bakom mig lång stund efteråt.

Mitt ute längs leden hade någon/några vänliga själar upprättat ett dass.

Vi tog en avstickare till Rödberget. Ett benbrott var jag nära på att skriva men det hade ju varit tragist. Ett STENbrott ska det vara. Här utvann man granit förut och numera är det evenemang och konserter där ibland.

Tillbaka i snårskogen igen och Baloo tycker det är läskigt när det prasslar i buskarna. Här väntar han in mig för att han tycker att jag ska gå först igen. :)

Det syns aldrig på bild hur brant backar är. Men den är backen var riktigt jäkla jobbig. Lång och brant och bitvis full med sten och rötter. Den tog på krafterna både hos mig och Baloo.

Uppe på plant underlag är man glad igen. Och det var bara att ladda om till nästa backe.

Som kom här. Uppför klipporna.

Men sen kom vi ut på en riktig skogsväg och efter det var det bara större stigar och vägar som leden gick på. Baloo tyckte det var latjo när man kunde springa lite fortare. Han passade på att leka med pinnar och rejsa runt och jag undrade hur han orkade slösa på sin energi så..

Väl framme vid sjön var målet på etappen och här mötte B upp oss för att köra oss hem. En härlig tur på två timmar!

Jag hoppas att ni alla har haft en fantastisk midsommarhelg oavsett vad ni har hittat på. Min helg har varit lugn då våra första planer blev inställda. Vi hade några andra alternativ men när allt kom till kritan kände vi för att bara vara hemma ändå. Vädret var ostabilt, det regnade till och från samtidigt som det blåste stormvindar så vi hade ingen lust att hänga med på midsommarfirande utomhus.

Istället satte jag igång med att rensa här hemma, haha. Jag tog fram alla olika lådor, gick igenom alla byrålådor och högar överallt. Sorterade, slängde och gick ner med en del i förrådet. Sedan gick vi ut och busade med Baloo på fotbollsplanerna innan vi gick in och gjorde middag. På kvällen tittade vi klart på de sista avsnitten av serien Younger. Så himla bra. Jag var först inte alls imponerad och tittade ett avsnitt precis när serien kom och sen struntade jag i den. För ett par veckor sedan gav jag den dock en ny chans och nu har jag plöjt alla fyra säsonger på 3 veckor hehe. Och det var typ min midsommarafton det här året.

I lördags så var vi uppe tidigt av någon anledning och när klockan var 8 hade jag redan ätit frukost, gått ut med hundarna och var i full fart med att tvätta fönstren. Tvättade alla fönster och fick sedan feeling och storstädade hela lägenheten. Sån där städning när man flyttar på alla grejer överallt för att inte missa en enda fläck att städa och torka. Även hundarna fick duschas så att allt skulle vara rent, hehe.

Igår avslutade vi helgen med att vandra en ny etapp på Östgötaleden.

Hela helgen har jag haft som en klump i magen och inte riktigt kunnat slappna av. Jag och Baloo var till veterinären igen i onsdags och vi väntar på besked från de prover som togs då. De kommer förmodligen idag. Sedan innebär varje midsommar att det har gått ytterligare ett år sedan en fin människa plötsligt lämnade denna jord. Något som får en att alltid den här tiden tänka på hur skört livet är och att man aldrig vet när det tar slut. I år är det 7 år sedan och det är ofattbart.

Tänkte att vi skulle köra en bildbomb genom Baloo's liv nu när han har fyllt ett år. En bildbomb för att se hur han har utvecklats och hur han har vuxit.

Den vänstra bilden är första bilden som jag har på Baloo. Det är när jag är och hälsar på för första gången. Då är valparna endast tre veckor gamla. Baloo ligger över sina kullsyskon som herren på täppan.

Den högra bilden är på Baloo och hans syster när dom är fyra veckor gamla. Vid det tillfället fick jag även chans att se tidigare kullar då jag gästade deras kennelläger för att se hur de andra hundarna i släkten var.

Sedan gör vi ett hopp till 6 veckor, den vänstra bilden. Jag var (och är) så glad att jag bor nära uppfödaren och hade möjlighet att vara delaktig i valparnas uppväxt från start.

Den högra bilden är från 7 veckor och jag minns att här var det himla svårt att fånga valparna på bild. Det var full fart hela tiden och här märktes det att dom nu började bli små individer med egen vilja.

När valparna sedan var 8 veckor var det dags att hämta hem Baloo. Vi hade vid det tillfället hunnit bonda vid flera tillfällen innan så när jag kom innanför grindarna och ropade "Pricken!" så kom han springandes till mig i full fart. Under sin tid hos uppfödaren kallades han Pricken med tanke på hans prick på huvudet. :-)

Den högra bilden är på när han är 9 veckor och hade bott hos oss en vecka. Det var väldigt svårt att fånga honom på bild här, inte för att han var busig och skulle springa utan för att han helst inte ville gå ner från famnen. Han skulle vara så nära som möjligt hela tiden då det mesta i världen var läskigt.

När Baloo var 10 veckor så tog vi den första utflykten till skogen. Jag väntade medvetet några veckor innan vi åkte dit med tanke på hur rädd och osäker han var. Jag vill bygga upp vår relation lite först.

Till höger är han 11 veckor gammal och vi busar med pinne på gården. Han började äntligen våga springa iväg från mig för att hämta pinne/boll när jag kastade.

12 veckor och han fick fotograferas i blomlådan. Han var väldigt skeptisk till att sitta där då det mittemot var ett gäng barn som spelade basket. Läskigt tyckte Baloo som med allt annat.

När vi fotograferade hans 13 veckors bilder så var vi ut på en liten ö här i ån. Där simmade änder och var fåglar. Vilket såklart också var läskigt. Minns att han mest låg under mig när jag satt på huk och när jag ställde mig upp så krafsade han på benen och ville komma upp i famnen. Jag lyckades dock få lite avstånd och kunna knäppa några bilder.

Minns att när Baloo var 14 veckor och det började bli höst så började han bli modigare. När jag skulle knäppa den vänstra bilden ville han inte vara med och vara stilla. Han bara busade och sprang därifrån och runt buskar, busade i löven och var påhittig. Jag blev glad åt hans bus då han äntligen påvisade lite mod. Och givetvis lyckades jag fånga honom på bild ändå.

Till höger är han 15 veckor gammal och denna bild knäppte jag på en lunchrast. När vi var klar med fotograferandet så ville han absolut inte fångas in utan sprang runt, runt, runt och tyckte att jag var jätterolig som jagade honom. Men ett trick som alltid har funkat på Baloo är att man bara säger "hejdå", vänder på klacken och går iväg. Då dröjer det inte många nanosekunder innan han är ikapp. Han vill inte bli lämnad själv någonstans.

Nu gör vi ett hopp och går från veckor till månader.
Till vänster är han fyra månader och fotograferas ute i skogen när vi var på utflykt. Det var såklart mycket som var roligare än att ligga still och bli fotograferad. Typ som att springa fort.

Till höger är han 6 månader. Hur stor skillnad är det inte från 4 till 5 månader? Från att se ut som en bebis till att börja få starkare och tydligare drag. Jag tycker verkligen att det syns stor skillnad på dessa två bilder, hur hans propotioner har blivit jämnare.

När han var 6 månader var vi ute i skogen igen och den här gången fanns inte en chans i världen att fånga honom på bild när han är stilla. Här var det full fart hela tiden. Amber blev med tiden hans stora idol och han skulle hela tiden se vart hon var och vad hon hade för sig då det ofta var roligt där hon var, så han hade inte tid med mig.

När han var 7 månader satt vi på en bänk och tittade ut över ån. Satt och kramades och tittade på folk. Här hade vi börjat med den omfattande veterinärutredningen och jag tänkte på vår framtid.

Till vänster är han 8 månader och det har kommit snö. Jätteroligt tyckte Baloo som älskade att gräva i snön och springa runt i den.

Till 9 månader var det inte jättestor skillnad tycker jag, varken i utveckling eller utseendemässigt.

10 månader till vänster och här ser man på hans ögon att glimten är borta. Han är inne i en svacka och var inte riktigt glad.

Till höger och 11 månader fotograferades dom bland vitsipporna. Glimten i ögat är tillbaka och på den här fotograferingen var han busig igen. Samtidigt som oss var det en fotograf som bara skulle fotografera vitsipporna och han skrattade åt oss då hundarna inte var samspelta och skulle sitta fint. "Det är mycket enklare att bara fotografera blommorna, dom är still där dom är!" sa han :-)

Och slutligen blev han 1 år.

Hela hans liv har präglats av rädslor, rädd för saker, för människor, för djur och för att vara ensam. Jag har aldrig behövt vara rädd för att han ska springa ifrån mig någonstans och jag har därför kunnat gå med honom lös på nästan alla våra promenader.

Amber som först var det läskigaste som fanns här hemma (trots att hon är världens snällaste hund) blev med tiden hans bästa kompis och stora idol. Allt som hon gör ska han göra lika och hon har blivit en stor trygghet för honom. Något jag såklart utnyttjar i den mån det går. Som när Baloo har behövt träna på att få bandage, något som har varit jätteotäckt. Då har jag först bandagerat Amber, gett henne godis och visat att vi har haft en mysig stund och Baloo har fått titta på. När det sedan har varit hans tur så har det inte varit några problem.
Eller som nu när jag har köpt en bilbur. Jättekonstigt att behöva sitta i den tyckte Baloo så jag lät Amber gå in i den först. Där inne fick hon massa godis, kunde gå ut och in några gånger innan jag stängde om henne. Inga konstigheter och när det var Baloos tur så gick han in direkt och satt sig så jag kunde stänga.