Header

Hästsveriges egen hastag #visparkarbakut fick verkligen ett enormt genomslag i media igår. Det var flertalet tidningar, både lokala och rikstäckande som publicerade olika artiklar, det var på nyheterna på TV och på flera radiostationer. Vi sparkar bakut och vi gör det hårt. Facebookgruppen har nu över 10.000 medlemmar.

Idag fortsätter det, Dagens Nyheter har idag publicerat ett längre reportage med längre intervjuer (däribland med mig) och i den fysiska tidningen finns det över ett helt uppslag. Samtidigt tycker jag att det är av stor vikt att stora profiler inom ridsporten så som Malin Baryard-Johnsson och Peder Fredricson backar det som nu kommer upp till ytan. Vi är på gång.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår medverkade jag i en tidningsintervju gällande #metoo men framförallt #visparkarbakut . Hästsveriges egen hashtag i detta upprop och den här revolutionen. Tidningen som det gällde var Dagens Nyheter och ni hittar artikeln här (LÄNK) där flera har berättat om sina historier. En av dessa berättelser är min, vilken det är låter jag än så länge vara osagt.

Idag har jag medverkat i två intervjuer i olika radiostationer för att prata närmare om hur kulturen ser ut i hästvärlden. Pratat om vikten om denna rörelse och hur det känns extra viktigt för hästtjejerna. Ridning och hästsport är Sveriges största barn- och ungdomsidrott och sysselsätter tusentals barn och unga varje dag.
Det rör sig många unga tjejer i stallen som ska vara deras fristad och ett ställe att fly till när allt annat känns jobbigt och värdelöst. Ofta ser man som utsatt förbi detta för att hästarna betyder så mycket och man är rädd att förlora det som står en närmast, därför står man ut med lite extra där.

De unga tjejer som blir utsatt i stallen är ofta de som är i beroendeställning till någon person, det är en stallägare och säger man ifrån är man rädd att man ska bli utan stallplats, det är en ridtränare som har sådan hög status i hästvärlden att man gör allt för att fortsätta träna för hen, det är någon som har fått möjlighet att fullfölja sin dröm och jobba med hästar där arbetsgivaren tycker att man har förpliktelser som sträcker sig utanför de vanliga häst- och stallsysslorna eller så är det en handledare på en praktik där handledaren ska betygsätta en i olika kurser men också bedöma hur man fungerar i arbetet gällande samarbetsförmåga.

Jag har så många berättelser och exempel utöver det som jag har nämnt i min intervju. Till exempel så var det en hovslagare som alltid erbjöd unga tjejer möjligheten att betala i natura istället för pengar. Vissa valde det alternativet och löste betalningen uppe på höskullen. Vissa som valde det alternativet hade det dåligt ställt och egentligen inte hade råd med egen häst medan vissa unga tjejer som valde det alternativet ville använda pengarna som man fick från sina föräldrar till skoningen till något annat istället.

HÄR finns också en kort artikel från Sveriges Radio där dom intervjuar grundaren till hashtagen och Facebookgruppen som har närmare 9.000 medlemmar.

Och HÄR finns en till artikel med grundarna men också med en länk till namnlistan som man kan skriva på för att stöjda.


Likes

Comments

Veckan är i full gång och november börjar att lida mot sitt slut. I helgen som var så var jag och lämnade in alla mina studieböcker, nu lägger jag min utbildning på hyllan och accepterar att jag inte har tid för det just nu.
Nu ligger fokus på jobb, på hundarna och på mig själv ett tag framöver.

Men engagerar mig också i lite hjärtefrågor. Som idag. Då medverkade jag i en tidningsintervju gällande #metoo . Det är en särskild hashtag gällande denna revolution som jag har valt att engagera mig i och medverkar i grupper på facebook och idag också i en tidningsintervju för en rikstäckande tidning, artikeln kommer att komma ut senare i veckan, så mer om det senare, när hashtagen är outad.

Efter jobbet idag så åkte jag och Baloo för att få en privatlektion gällande hans separationsångest och rädslor. Fick en del tips som jag ska prova ett tag innan jag eventuellt kommer tillbaka för en ny lektion.


Likes

Comments

Hjälp vad tiden går fort och bara springer iväg utan att jag hinner reflektera över när jag sist loggade in och skrev ett inlägg. Jag har så mycket att skriva om egentligen och som jag vill dokumentera men har svårt att hinna.

De två senaste veckorna har präglats av möten, intervjuer och förhandlingar. Mitt nuvarande anställningsavtal går ut i årsskiftet och jag har med omsorg sökt nya jobb. Men ändå utan panik, hållit utkik och sökt de jag verkligen har varit intresserad av. 6 stycken tjänster. Välkomnad till 3 intervjuer varav jag fick avböja att ens komma på en intervju för jag redan hade blivit erbjuden de andra två tjänsterna. Det kom även in ett till jobberbjudande från annat håll. Jag har haft ett angenämnt bekymmer att behöva välja mellan 3 fantastiska jobberbjudanden. Jag har förhandlat avtal och när det var dags att gå hem och ta helg idag hade jag äntligen ett nytt avtal i handen. Och med det så försvinner massor av den stress som har varit den senaste tiden.
Jag är stolt över det avtal som jag har lyckats förhandla fram, jag är så glad över att få vara anställd på ett företag som visar på framåtanda och företagssamhet. Men jag är också stolt över att vara på ett företag som tar #metoo på allra största allvar. Där ledningen har fått utbildning i sexuella trakasserier och ofredanden, information har gått ut till alla anställda om exempel på beteenden och språkbruk som inte är okej och ett "panik-formulär" har ordnats på intranätet där man anonymt kan anmäla om man själv blir utsatt på arbetet.

Efter jobbet kände jag att det var dags att fira. Jag begav mig till köpcentrumet för att ta del av Black Friday. Men shoppade ändå mest när jag kom hem sen via internet istället. Så mycket folk i butikerna och jag orkade inte trängas. Nu är det bannemej helg.

Så här glad ser man ut när det är helg. Eller när man har fått leka i sandlådan på lunchrasten.

Likes

Comments

Baloo fortsätter att växa och idag blir han hela 5 månader. <3
Han har börjat få större förståelse för olika kommandon och handtecken, han har slutat att bita så hemskt på händerna(!), han har tappat nästintill alla sina mjölktänder och han är så gott som helt rumsren (händer en olika varannan vecka kanske).

Men vi har fortfarande massor att jobba på. Han har fortfarande flera rädslor som han brottas med, han är osäker på vissa hundar och vissa människor. Mestadels stora hundar och män. Men även små hundar som låter illa. Då går han med svansen mellan benen och skyndar sig förbi. Så vi har en del att jobba vidare på för att bygga upp hans självförtroende och mitt ledarskap.

Annars är han som valpar är mest, vilket är busig! Han älskar att leka, springa och gräva. Men fortfarande inga hyss här hemma, peppar, peppar. :-)

Baloo 11 veckor och Baloo 5 månader. Han har vuxit i sin fluga. :-)

Likes

Comments

Igår var jag och B iväg med Baloo på en så kallad kompispromenad. Det är ett hundträningscenter som håller i dessa kompispromenader och syftet är att man ska mötas tillsammans och gå en promenad med sina hundar. Dels miljöträning för hundarna att vistas i olika miljöer, med olika hundar och att man även själv får upp ögonen för alternativa promenadmöjligheter. Jag tyckte det lät spännande och som en superbra grej för Baloo att vara med på för att träna på att vistas bland andra hundar.

Jag hade inga förväntningar alls och tänkte att, ja men det kanske är 5 stycken som är med på dom här träffarna. Men det var hela 15 hundar som var med på gårdagens promenad! Haha, lite skillnad.

Likes

Comments

Idag har Baloo varit iväg på sin första utställning! Jag hade absolut inga förväntningar på denna utställning alls då jag vet vad vi har för problem och därför såg jag bara det här som ett perfekt tillfälle att träna på när det faktiskt var utställning i hemmatrakterna. Han är ju fortfarande skeptisk och ibland rädd för andra hundar och han tycker att främmande människor också är obehagliga, så verkligen perfekt att träna på detta.

Jag trodde att vi skulle bli diskvalificerade för att han inte skulle vara bedömningsbar för att han skulle vara så rädd för domaren. Och visserligen var han rädd för domaren och försökte gömma sig och backa undan när hon skulle känna. Men hon hade full förståelse och vi tog både HP och BIR med denna kritik:

5 mån han valp med lite lättare byggnad. Bra huvud med rätt propotioner. Bra hals och rygg. Passande benstomme. Tillräckligt vinklad fram, bra vinklad bak. Rör sig bra från sidan. Rör sig trångt fram och bak, troligan pga att han är baby. Välvisad.

Så stolt över hur bra han har tagit den här dagen med att vistas i denna miljö men också hur lätt han har haft för att vara passiv och vila i buren. ❤


Likes

Comments

Jag har gått lite under jorden sedan sist vi hördes. Ni vet ju att jag har haft fullt upp och verkligen pushat mig själv till max. Jag har jobbat 115%, pluggat 150% och fokuserat på hundträning och det vanliga livspusslet. När man ångar på för fullt på bristningsgränsen så krävs det inte mycket för att allt ska rasera. Varenda liten motgång som egentligen bara skulle varit en liten tröskel blir som ett helt berg istället. Men jag har kört på.

Förra helgen var jag och Baloo till Uppsala och umgicks med min syster och hennes barn. Och det var efter det som det bara tog stopp. Jag tror det var en blandning av att komma bort från vardagen och släppa allt hemma men också för att det var en väldigt intensiv helg med faktiskt tre små barn. Vintertiden gör säkert sitt också, att det är så mörkt och kallt, trivs inte. När jag kom hem på söndagen kände jag mig trött och gick och lade mig redan kl 19.

Jag har aldrig riktigt trott på väggen, eller jag har trott på att den har funnits men jag har aldrig förstått hur det bara kan gå från ena dagen till den andra att man inte orkar. Nu förstår jag. När jag vaknade på måndagen kände jag mig bara helt tom i hela kroppen. Det var som om livet hade runnit ur mig under natten. Kände mig som ett tomt skal. Hade ingen lust, ork eller motivation till att jobba men åkte dit ändå. Jobbade en timme extra för det var bokslut. Kommer hem och lägger mig i soffan en timme. Byter till att lägga mig i sängen. Matar avsnitt av senaste säsongen av Svenska Hollywoodfruar som jag inte har sett något alls på. Måndag, tisdag och onsdag ser likadana ut.

Hela veckan har jag sedan känt mig tom. Jag har känt att inget betyder något, vad jag än gör så spelar det ingen roll för mitt liv är bara en droppe i havet. All matlust är borta. Mår illa bara av tanken på tillagad mat. Äter rostmackor med smör doppade i Oboy till frukost, lunch och middag hela veckan. Vill inte ha något annat. Tillåter mig själv att göra det för jag vet att det går över.

Jag står i hissen på jobbet, dörrarna stängs och jag vet inte vilken knapp jag ska trycka på. Minns inte vilken våning vi sitter på. Sitter på jobbet och försöker klura ut hur jag brukar göra en arbetsuppgift, vad har jag ens för arbetsuppgifter?

Släpper Baloo lös i parken men där står jag under trädet mitt i den färgglada belysningen som ett tomt skal och jag förmår mig inte att ta ett enda steg, än mindre leka med honom. Tur att han roar sig själv.

Jag har knappat på tangentbordet och formulerat mail men när jag har läst igenom är det en obegriplig text som jag har skrivit. Orden är huller om buller och bokstäverna likaså.

Jag har stått utanför lägenhetsdörren och funderat varför jag inte kan låsa upp den med hjälp av passerkortet till jobbet. Vad gör jag för fel? Samtidigt som jag på jobbet har glömt bort att jag måste använda passerkortet och blivit förvånad över att dörrarna är låsta och att jag inte kommer in.

Jag har behövt lyssna på mig själv att nej, just nu betyder faktiskt inget annat nånting alls förutom att jag ska vila och återhämta mig. Och jag har gjort det.

Igår var vi på hundträning och sedan åt jag varm och tillagad middag. Idag är jag helt slut igen och det är skönt att det är fredag. Det är obehagligt att känna sig så tom, att inte känna något alls.


Baloo i Uppsala. Skulle bestämt ligga mitt i ljungen.

Likes

Comments