Header

När jag kom hem från jobbet idag så insåg jag att denna helg är helt blank. Inga som helst planer. Hade jag haft Flingan kvar så hade jag bara tyckt att det var skönt med en ledig helg där man kunde ta det lite lugnt. Då visste man ju att 2-3 timmar försvann ändå i stallet varje dag och man var aldrig helt ledig. Nu när inte stallet är ett måste längre så är det bara så sjukt tomt utan några planer alls. Blev rastlös bara av tanken att inte ha något att göra i helgen så jag drog igång storstädning av huset och har nu gått igenom varje vrå här hemma samtidigt som jag har smidit planer för helgen. Så nu är det i sin ordning igen, fullspäckad helg och jag vet istället knappt hur jag ska hinna med allt! Haha love it? Vad gör ni i helgen?? :)

DSC_0004Älskade häst ?

 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Äntligen börjar den här dagen att lida mot sitt slut. Fy så plågsam den har varit. Även om den fick ett trevligt avslut. Men förmiddagen var inte rolig för fem öre alltså. Mådde så fruktansvärt dåligt, kunde inte äta frukost för jag mådde så illa, blev åksjuk i bilen påväg till jobbet trots att det var jag själv som körde, hade så ont i huvudet att jag trodde det skulle sprängas samtidigt som allting bara snurrade så fort jag stod upp. Svag och skakig i kroppen. Kändes som världens baksmälla typ så. Men hur som helst, när klockan blev 16.00 och det vanligtvis är dags att packa ihop och gå hem så korkade vi tjejer upp några flaskor bubbel. Det var dags att inviga vårt omklädningsrum! Jäklar så bra och fint det har blivit alltså! :) Vi hängde där en stund, drack bubbel, åt lite snacks och snackade skit innan vi gick ned på stan för att äta middag ihop. Som sagt, trevligt avslut på en annars jobbig dag.. :) IMG_0548IMG_0545 IMG_0544IMG_0543

Likes

Comments

Det är alltid med blandade känslor som man packar in allt i bilen igen och styr hemåt. På ett sätt hör jag ju liksom hemma där borta, bland vänner och familj. I staden där jag kan varenda gata och inget är nytt och främmande. Samtidigt som jag känner mig hemma här också, fast på ett annat sätt. Märklig känsla. Hur som helst, jag har haft en toppenhelg (som alltid när jag är där). Hunnit med att träffa många av de som jag ville träffa och som ni har läst tidigare så har det varit fullt upp med midsommarfirande, bröllop och födelsedagar. När man väl åker till Gävle och träffa alla så värderar man tiden med sina nära och kära annorlunda. Kvalitétstid. Men nu är det back to reality som gäller och när detta inlägg publiceras så sitter jag redan på kontoret. Hur har ni haft det i helgen? Hur var er midsommar? :) FullSizeRender (10)

Likes

Comments

bröllop   Förra sommaren var jag på två stycken bröllop. Och den här sommaren är inte sämre den, två bröllop även detta år och det första är idag. Ska bli riktigt roligt faktiskt då det är flera som jag umgicks med för några år sedan som tillhör den andra släkten.. Spännande! :)

20150620-180344.jpg

Likes

Comments

Direkt efter jobbet idag drar jag till Gävle. Som jag längtar! Tur att jag bara går halvdag idag, vill åka NU. Har mer hemlängtan än någonsin just nu och ser fram emot att träffa familjen igen. Stannar hela helgen och det kommer garanterat bli fullt upp med massor av festligheter. Förutom midsommar så ska ett nyfött barn firas, ska på ett bröllop och en födelsedag ska firas i efterskott.

Men allt det där, är egentligen ingenting. För det bästa som väntar är att hela familjen äntligen kan samlas hemma. Den i familjen som låg inne på sjukhus är nu hemma igen. Och hörrni, ingenting slår den känslan. Efter hela nio veckor på sjukhus så är han nu utskriven. Nio veckor där varje dag var en kamp om livet. All oro, all rädsla. Jag kommer aldrig glömma operationsdagen. Hur jag, mamma och min syster gick på stan i Uppsala med vetskapen om att vår älskade familjemedlem just nu genomgår en stor och allvarlig operation. Hur vi försökte fokusera på annat, försökte shoppa, äta och umgås. När vi egentligen knappt vågade andas. Hur skulle det gå? Vi försökte fördriva tiden i väntan på att kirurgen skulle ringa. Vi hade räknat ut ungefär när vi kunde vänta oss ett samtal. Skräcken när telefonen ringer flera timmar tidigare än vi tänkt oss. Det kan omöjligt ha gått bra. Mamma går undan för att höra vad kirurgen säger. Jag och syrran står på helspänn och vet inte riktigt vad vi ska göra. Lättnaden när vi hör mamma upprepa vad kirurgen säger, allt har gått bra. Sedan brister vi allihopa ut i gråt. Av lättnad och av glädje.

Även om det sedan fortfarande var en lång kamp kvar med komplikationer och ytterligare veckor på sjukhus, så gjorde han det, han fixade det. Nu är han som sagt hemma igen, vilket är så otroligt skönt. Han är en kämpe utan dess like som har tagit sig igenom allt detta 



Tydligen tradition på min avdelning att ha midsommarkrans dagen innan midsommar ;)

Likes

Comments

En annan fråga som dök upp när jag berättade om Flingan var så klart vad som händer med bloggen nu när den främsta byggstenen är borta. Flingan har stått för de flesta bilderna i bloggen, gett inspiration till de flesta inlägg, han har satt namnet på bloggen och har varit en självklar del av designen. Bloggen kommer att vara kvar, med samma namn och Flingan kommer istället få vara en del av bloggens historia. Trots att han inte längre är med så kommer jag fortsätta att blogga, ni kommer få följa mitt hästlösa liv, träningar med Texas och senare.. eventuellt jakten efter en ny häst. ;) Dock vet jag inte om bloggen kommer ligga kvar på denna portal i framtiden då den inte riktigt passar in längre. Det återstår att se. Lite headers genom tiderna.. vilken gillar ni bäst? :) cropped-sommarheader.jpghöstheader.jpgrosaheaderhorseworldcropped-tillfälligheader.jpgcropped-höstheader.jpgcropped-vinterheader2.jpg

Likes

Comments

En av frågorna som dök upp när jag berättade att Flingan är såld var om jag skulle sluta med hästar helt nu. Och svaret på den frågan är: jag vet inte.  Just nu känner jag mig mätt på hästar, faktiskt. Men om sommaren går så kanske jag känner annorlunda i höst? Vi får se hur det blir helt enkelt. Helt hästlös kommer jag nog inte att vara för alltid, men just nu känner jag att det skulle räcka med att vara medryttare på någons häst. Det är ett enormt ansvar att ha en egen häst, det krävs massor med tid och pengar och man blir otroligt låst och uppbunden. Så att kunna rida bara någon gång ibland utan allt annat som hör till, så kanske. Om jag någonsin kommer skaffa en egen häst igen så kommer det vara ett nytt projekt, liknande Flingan. Jag skulle aldrig köpa en "färdig" häst, det är inte det jag tycker är roligt. Men som sagt, tiden får utvisa hur det blir! :) DSC_0069

Likes

Comments

Godmorgon! :) Alltså jag är säker på att denna vecka kommer gå såå hiskligt snabbt. Denna arbetsdag kommer bara susa förbi då vi bara kommer att vara på kontoret fram till klockan elva. Sedan går vår avdelning ut och käkar en sommarlunch ihop eftersom att semestrarna drar igång nu snart och vi avslutar med ett avdelningsmöte. Imorgon försvinner också flera timmar på ett annat lunchmöte och sen helt plötsligt är det torsdag vilket innebär kort arbetsdag. Sen är det helg och då väntar roliga saker varje dag, hela helgen. Ser så mycket fram emot det! bild (23) Passerkortsfotografering på jobbet igår.. krävdes några omtagningar och en fotograf som inte kunde sluta skratta, haha. Men till slut fastnade jag på en bild som vi båda godkände. ;)

Likes

Comments

Har precist läst igenom era kommentarer. Ska strax godkänna dom. Men fasen hörrni, vad gulliga ni är! Och jag håller med, det ÄR sorgligt att Flingan är såld. Jag kommer titta tillbaka på vår resa tillsammans med ett leende och en enorm stolthet över vad jag lyckades göra med den hästen. Från första dagen han kom till mig, skräckslagen och gömde sig bakom Cyrus som jag fick med på köpet. Hur folk tyckte att jag var galen som tog hem två stycken 2-års hingstar varav en var totalt ohanterad. Vår första tid ihop där jag inte fick komma honom nära överhuvudtaget, jag tillbringade varje ledig minut i hagen med honom fast besluten om att jag en dag skulle vara viktigare för honom än vad Cyrus var. Hur hans tillit sakta växte för mig och jag efter ett halvår satte mig upp på honom, barbacka, i enbart grimma, utan hjälm på en stor grön äng.. Haha. Nog var jag lite galen allt. Men så red vi några månader. Och även fast jag aldrig har mött en häst som varit så rädd för människor så har jag heller aldrig mött en häst med ett så stort hjärta. Han var skräckslagen men ville absolut inte göra någon illa. Vi hade våra motgångar. När han skulle börja skos och var tvungen att få lugnande, hur vi kämpade med lastningen eller varför inte nämna den första gången han valde att stegra sig? Hur han tappade balansen, föll handlöst bakåt med mig under.  Men våra framgångar väger tyngre och känslan att ett 500kg tungt muskelberg vill göra allt för dig, är oslagbar. För det var precis det han gjorde. Jag tror på riktigt att ingen någonsin kommer förstå vad jag gjorde för honom men heller inte vad han gjorde för mig. Det finns så mycket som fortfarande är osagt och jag lämnar det där. ? DSC_0355

 Flingan första dagen hos mig ?

DSC_01421.. Och hans sista dag hos mig ?

Likes

Comments