De som kommenterar min blogg brukar oftast få ett svar tillbaka på sin egna blogg. Vilket har gjort att jag har gått in på väldigt många olika bloggar och bloggportaler med olika kommentarsfunktioner. Och något jag verkligen tycker är irriterande är sådana kommentarsfält där man måste registrera sig eller logga in med diverse olika konton. Det går helt bort och de bloggarna kommenterar jag inte alls. Det måste vara enkelt och kunna gå snabbt. Man vill inte sitta i en kvart bara för att man inte fattar hur man ska kommentera, då skiter man i det. Jag fattar "storbloggarna" som kopplar sina kommentarer till FB eller disqus tex om de får många hatkommenterar och man slipper då de anonyma kommentarerna. Men de andra?

Då kör vi sista rycket denna vecka. Tog ju en dag ledigt igår och drog på en dagsutflykt till  Södertälje så idag är det dubbelt upp som gäller. Jag har möte idag kl 11, har ju alltid det på måndagar annars men det här är sista månaden vi kör (som det ser ut nu) så vi passade på att boka in ett sista möte. Men innan det så har jag lite samtal att ringa. Hatar att ringa. Sen blir det julklappsshopping med syrran, får se om vi hittar något! Ett år var vi klar med alla julklappar redan i oktober. Fattar inte hur vi lyckades?! Sen ikväll ska vi träffas hos mamma för att kika på idol tillsammans. Mys!

Imorse skrev jag ett inlägg att jag var på väg till Södertälje och skulle göra något som jag både hade längtat till och sett fram emot att göra i flera veckor. Jag åkte för att träffa Jörgen Gustafsson. Ni som har sett "Det Okända" på tv vet vem det är.. Och idag hade jag bokat en privat sittning med honom. När man har läst om honom så tycker vissa att han är en ren bluff medan andra tycker att han är fantastisk. Han är definitivt inte en bluff. Han berättade så mycket personliga saker om mig som jag aldrig har sagt till någon, knappt ens vågat tänka för mig själv. Och hans sätt att beskriva personer som har gått bort, är helt fantastisk. Han beskriver dessa i detalj, både hur de var som person och till utseende. I vissa fall så fick han till och med fram namn. Han kunde gå så långt tillbaka i tiden och få fram personer i min släkt som jag själv bara har sett på bild och fått berättade för mig. Det var häftigt. Riktigt häftigt. Oavsett om ni tror på andar eller är skeptiska så tycker jag att det är värt en sittning, han kommer definitivt göra er övertygade om att det finns något på andra sidan..

Bildkälla

Ibland skriver jag om min hund, att vi är ute och går och andra vardagliga saker. Men här kommer en närmare beskrivning av henne :) Namn: Amber/Bibbi. Hon lyssnar på Amber när man är arg och hon är olydig och hon lyssnar på Bibbi när man är glad eller ska busa haha :) Ålder: 7(!) år, men beter sig fortfarande som 1. Alla man möter blir chockade över att hon är så gammal.. Ras: Blandning mellan hälleforsare och norrbottenspets. Bästa hon vet: Att åka bil! Värsta hon vet: Klippa klorna, skriker varje gång det är dags, innan man ens har hunnit börja klippa.. Hälleforsare: Slitstark och närmast outtröttlig älghund med blodslinjer från bland annat ryska slädhundar. Ren jakthund. Ganska vanlig i vissa trakter. Hårdför i skogen, lojal och samarbetsvillig. Kan även ställa björn, lo och grävling. Norrbottenspets: Rasen är aktiv, modig och temperamentsfull. Den är skärpt, vänlig och självsäker. Den får inte vara nervös, skygg eller aggressiv. Den vill gärna ha mycket uppmärksamhet och trivs i familjens närvaro. Enligt Agria är Norrbottenspets den hundras som kräver minst veterinärvård av alla Sveriges hundraser. Den ligger även på tredje plats över de raser som lever längst. Båda hennes föräldrar är björn-godkända men Amber har aldrig haft något intresse av jakt så hon kom till mig för tre år sedan. Hon har dock jagat en del rådjur efter det och vallat dessa till mig som blir livrädd när stressade rådjur springer mot mig haha.. Kaniner tycker hon är kul att jaga också och förra sommaren fångade hon en del råttor, möss och sorkar.. Men det är det enda hon har lyckats med inom sin jakt karriär :) Hon är väldigt kelig när man är hemma och kryper gärna upp i knäet. Hon älskar allt vad uppmärksamhet heter. Det hon älskar allra mest är dock att åka bil. Helt sjukt hur glad hon blir då! Ibland har jag åkt samtidigt som sambon går ut med henne och då blir hon helt galen så fort hon hör att min bil startas. Hon hoppar och studsar och kan inte ens gå framåt. Sen när hon märker att hon ska få åka bil så blir hon så glad att hon inte ens vet vart hon ska ta vägen. Man hinner knappt öppna bildörren innan hon är på plats och redo att åka.. haha :) Vad som gör henne ännu mer speciell är hennes sätt att leka. Hon har aldrig gillat "döda ting" så som bollar, pinnar eller leksaker. Hon älskar däremot att brottas och gör det så fort hon får chansen. Hon hoppar upp och tacklar en, biter en i sidfläsket, drar i kläderna och sätter man sig ner på huk så är man körd.. :) haha. Ibland tar hon sats allt hon kan genom hela lägenheten för att hoppa på en. xD Så gäller att ha oömma kläder när det är lekdags.. Hon biter dock aldrig hårt och hon slutar så fort man säger till. Men det har hänt att killar som har kommit på besök och sagt att dom inte är hundrädda knappt vågat gå nära henne, trots att hon aldrig blir elak. På killar tar hon alltid chansen och leker med men tjejer som kommer hit på besök så vill hon bara kramas. Jag är den enda tjej hon leker med på detta sätt :) Kan inte låta bli att skratta när hon gör så och framför allt är det kul när andra blir rädda för henne fast dom sagt att dom inte är det. Då skrattar jag ännu mer elak som jag är haha. Men hon har lärt sig att så länge jag skrattar så är det okej. Slutar jag skratta = leken är över. Bara det att man måste kunna sluta också :')    

Kan bara säga äntligen, äntligen och äntligen! Som jag har längtat efter denna dag. I flera veckor har jag gått och längtat och väntat. Och nej det är inte för att Stockholm Horse Show börjar idag. Detta är något helt annat. Just nu sitter jag i bilen på väg till Södertälje där jag har ett "möte" kl 11. Ska bli så sjuuuukt spännande och roligt. Berättar för er när jag kommer hem! Förresten, tror ni på spöken och andar och sånt? ;) 

Förbereder transporten inför vintern.. :)

Är precis klar med allt i stallet. Hästarna står ute, äter lunch och är nöjda. Och jag sitter med stans mysigaste katt i sadelkammaren. Vädret i dag var ju förresten helt underbart, inte kallt alls. Känns nästan som den tiden på våren när allt håller på torkar upp. Sånt väder är det idag :)



Haha svårt att få en bra bild när han bara ska trampa runt, stryka sig mot mig och kurra :)

Igår fick Flingan lasttränas lite. Jag har ju äntligen min egna transport och kan därmed lastträna när jag vill och hur mycket jag vill. Att åka transport är inget nytt för Flingan egentligen men han har aldrig gått in först i en transport och han har heller aldrig åkt själv. Alltid när vi har åkt någonstans så har min ponny Cyrus varit med och gått in först och då har Flingan automatiskt gått in utan att tänka på vad han faktiskt gör. Så det var lite känsligare och läskigare nu när det inte stod någon inne i transporten och väntade på honom. Dock var han otroligt lugn och snäll hela tiden vi höll på. Han bråkade aldrig, kastade sig aldrig bakåt eller något liknande. Han var bara lugn, tittade, luktade och tänkte efter. Först ville jag bara ha framhovarna på rampen, så backade vi och gick därifrån. Lät honom titta in i transporten utan att behöva gå på rampen. Han fick även titta in från dörren i fram.  Sen skulle alla hovarna vara på rampen, backade och gick ifrån. Framhovarna inne i vagnen, backade och fick ifrån. Till sist alla fyra inne i vagnen och backade och gick ifrån. För varje steg så öste jag beröm över honom och berättade hur duktig han var :) Sen nöjde vi oss så. Det får lixom inte bli för läskigt eller för stort för hästen att hantera på en gång. Därför ska man helst lastträna när man har gott om tid på sig så man inte behöver tvinga in hästen och göra sig osams med den. Nästa gång så är målet att Flingan ska stå inne i vagnen och man ska kunna stänga bommen och rampen. Sen blir det att prov-åka utan kompis :) Passade även på att prov-gå i transportskydden. Det kan ju vara rätt obehagligt tycker många hästar. På sommaren så får han gärna åka utan skydd men på vintern när det finns brodd med i bilden så är det skydd som gäller så det var lika bra att han fick vänja sig med dessa också. Började med framskydden först och han tyckte det var riktigt obehagligt och stod stelfrusen och ba "ska jag verkligen gå med dessa på??" till slut så gick det bra och vi satte på bakskydden. Då var missnöjet ännu större och de flesta hästar brukar nöja sig med att bara lyfta rejält på benen men Flingan började spraka och ville verkligen ha av sina skydd. Jag klappade, pratade lugnande och sen fortsatte vi gå, med rejäla steg. Haha :)  

Vissa hästar går naturligt bakom lod med nosen in mot bringan. Andra hästar går naturligt med hög resning och huvudet exakt på lod. Och vissa går naturligt med rak hals och huvudet högt. Det är olika från individ till individ. Men, det man ska sträva efter i ridningen är att nackstycket på tränset alltid ska vara högsta punkt för att få en bra steglängd. Så vissa hästar måste man alltså försöka rida mer uppåt och andra måste man försöka rida neråt. Det är så olika och det kan definitivt vara svårt att få huvudet och nacken dit man vill. Självklart ska man rida hästen bakifrån och fram men ibland räcker inte det. Ibland måste man vara med och justera huvudet ändå. För som sagt, även om man rider bakifrån och fram så väljer hästen dess naturliga huvudplacering vilket kan vara bakom, framför eller på lod. Detta har jag fått jobba jättemycket med på Flingan då han gärna lägger nosen bakom lod. Jag har fått träna på att rida med halsen rak och huvudet framåt/uppåt. Men tittar man på Flingan i hagen när dom busar så ser man att han gärna väljer att ha huvudet likadant även där. Och så har han alltid varit. Det var ett himla snack om detta när Tyra hade sin häst Laban, att hon "red" honom bakom lod, trots att han naturligt var bekvämast med huvudet där och valde den formen själv.  Men man brukar säga att om hästen knäpper av i nacken och någon annan punkt är högre än nackstycket så förkortar hästen sin steglängd. Är det 20 cm från högsta punkt till nackstycket så förkortar hästen steget med 20 cm i bak och 40 cm i fram. Alltså x1 i bak och x2 i fram. Se och jämför: Här har Flingan knäppt av nacken en bra bit innan nackstycket. Det resulterar i kort steg och frambenet kommer inte längre fram än där mulen slutar trots att mulen är lååångt in mot bringan. Väldigt kort steg. Här går Flingan istället med huvudet högre och nackstycket som högsta punkt. Det resulterar i mycket längre steglängd och det syns framförallt på frambenen, hur han kommer längre fram med detta och sträcker ut på ett annat sätt. :)