Header

Nu sitter jag här igen och gråter medan jag knappar på tangenterna. Gick inte att hålla tillbaka tårarna när jag läste alla era fina kommentarer. Tårarna började rinna redan efter första kommentaren. Ni är så fina! 😢

Stort tack till alla fina kommentarer. All er omtanke och att ni, som varken har träffat mig eller Texas, ger mig sådan kärlek och delar min sorg med mig. Många är ni som har varit med från första början. Från det HÄR inlägget där vi välkomnar honom hem - till det sista.

Ni har funnits där under hela valptiden och tagit del av hela hans uppväxt och utveckling. Ni har varit med under alla utställningar där han plockade hem rosetter i varje utställning vi ställde upp på. Ni har varit med under hans trotsålder när vi hade det lite kämpigt, under lydnadskursen, agilitykurser, rallylydnad, tävlingar och bara delat vår vardag ihop.

Tack för att ni har följt oss under två års tid


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det är med tårarna rinnandes längs kinderna som jag skriver detta inlägg. Texas kommer aldrig komma hem igen. Det är så fruktansvärt och jag kan fortfarande inte greppa det. Det är så overkligt. Min fina, underbara och älskade hund. Så vacker och så perfekt. Min ögonsten.

Det är så tomt här hemma utan honom. Det märks verkligen att han inte längre finns här med oss. All kärlek och glädje han gav varje dag, oavsett vad. Hur han sprang runt benen på en hela tiden, hur han hela tiden ville vara med. Hans vakna och alerta blick som hela tiden frågade "vad ska vi göra nu?". Han tyckte att ALLT var roligt bara vi var tillsammans. Han hade sådan energi och delade med sig av den till oss alla. Var man arg eller sur för något så räckte det med att titta på honom, se hans viftande svans och hans livsglädje i ögonen.

Han var så full av liv och älskade att leva det. Han älskade oss och han älskade allt vi gjorde tillsammans. Livet lekte! 2 år är en alldeles för ung ålder för min prins att somna in. Trodde ju att vi skulle ha minst 10 år kvar tillsammans! Men livet hade andra planer för oss.

Hur du tydde dig till oss, gömde dig bakom när du blev rädd, ville sitta i knä även fast du blivit stor. Ville vara nära. Ena sekunden är jag så arg på honom, hur kunde han lämna mig och Amber?! Vi behöver ju honom! Nästa sekund dras hjärtat åt och jag tycker så synd om honom.. Hade han ont? Led han?

Allt han gjorde för mig och för Amber. Amber blev en hel annan hund sedan Texas kom in i bilden. Han tog fram sidor i henne som jag aldrig sett innan, till det positiva. Gjorde henne till en mer framåt och orädd hund. Han tillförde så mycket i allas våra liv!

Vi som precis hade hittat vår roligaste träningsform, du hade blivit äldre och polletten hade äntligen trillat ner. Du älskade att träna och gjorde alltid ditt bästa. Du försökte alltid göra rätt.

Vi skulle ju ha så många år till tillsammans, att träna, tävla och bara vara tillsammans. Du visade mig hur hundlivet verkligen ska se ut. Du var krävande och utmanande för mig som min första riktiga träningshund. Inte alltid som jag visste vad jag skulle göra med all din energi. Men du var exemplarisk. Du visade så tydligt. Ända sedan du var valp har du varit exemplarisk. Så gott som rumsren från start, bet aldrig sönder något som valp. Var så snäll och försiktig och lugn. Sedan hjälpte du mig, du visade vad du behövde och du belönade mig när jag gjorde rätt.

Så jävla orättvist att just du skulle ryckas ifrån oss så hastigt och helt utan förvarning. En så ung och tillsynes frisk hund som älskade livet. Det är fan inte rättvist!

Texsas dog alltså för en vecka sedan. Han var ute och lekte i en hundgård och var som vanligt pigg och busig. När han kallades in för att släppa in en annan hund i hundgården kom han på inkallningen och satte sig ner. En perfekt inkallning. Sekunder senare lade han sig på sidan, började krampa och avled på några få sekunder. Det är så jävla fruktansvärt hur någon bara kan dö sådär. Från att vara pigg och glad till att vara död. Sekunder däremellan. Nu är det bara att vänta på obduktionsrapporten. Vill veta vad som hände. Hur kunde han bara dö? Mitt hjärta är krossat. 😭 💔


​Tack för två fina, fantastiska och lärorika år med dig hjärtat! ❤

Likes

Comments

Vi bestämde oss för att göra en enda utflykt under vår resa eftersom att vi var där så kort stund och valet föll då på KRKA National Park. Vi hade googlat lite om detta innan men hittade inte någon superbra info om hur man tar sig dit. Vi bodde ju dessutom en bit utanför Split och skulle vi åka kommunalt skulle vi först behöva åka in till Split och sedan byta buss och det kändes superkrångligt med allt. Så vi frågade på hotellet om dom ordnade några resor dit vilket dom inte gjorde men dom erbjöd oss en chaufför som skulle köra oss dit, vänta på oss i fyra timmar och sedan köra oss tillbaka till hotellet. 800 kuna kostade denna resa och då ingick avgifter för vägtullarna också. Från vårt hotell tog det lite drygt en timme att ta sig dit med bil.

Sedan blev vi avsläppta vid en hamn där vi skulle köpa båtbiljetter till en båt som skulle ta oss till parken via en flod. Dessa biljetter kostade 150 kuna per skalle. Båtturen gick en gång i timmen och det tog en halvtimme att komma fram till parken. Parken har flera olika ingångar och vi kom fram till Ulaz Entrence.

När vi kom fram till parken var det bara en kort promenad tills man kom till området med restauranger, caféer och glassbarer. Det var även härifrån man badade från vattenfallet och det fanns gräsyta att ligga och sola på.

Vi hade googlat om detta innan och läst oss till att det skulle vara extremt mycket trappor och läst om huruvida man skulle gå medsols eller motsols beroende på om man ville gå upp för trapporna eller ner. Jag som har problem med mina fötter föredrog att gå uppför men vi hann inte ens reflektera åt vilket håll vi gick åt. När man hade gått förbi matställena så kom man direkt ut på en träbro och sen var man igång runt promenadstråket. Det var inte så extremt många trappor som vi hade sett framför oss. Vi strosade runt, stannade och tittade, fotade och hade ingen stress alls och då tog det 1,5 timme att ta sig runt. Jag hade gärna kunnat gå ÄNNU saktare, stanna ännu mer och bara vara.


När vi kom tillbaka från promenaden så gick vi för att äta lite lunch, det var "dyrt" (samma priser som hemma) och riktigt kass mat. Men desto trevligare sällskap. Denna fina svanfamilj simmade runt i en bäck precis vid restaurangerna och lät sig matas av besökarna. Aldrig varit med om sådana närgångna svanar!

Efter tre timmar i parken var det dags att ta båten tillbaka så att vi skulle hinna med skjutsen. Totalt var vi borta i fyra timmar med båtresan och hade tre timmar i parken. Vi hade som sagt googlat innan och enligt omdömen så tyckte många att tre timmar räckte mer än väl, vi hade gärna kunnat stanna en timme till. Det blev något stressigt att gå runt, hinna äta och hinna bada i vattenfallet. Hade gärna stannat längre och njutit av denna fantastiska miljö!


Likes

Comments

​Så kom måndagen, fortare än man önskade. Vår sista hela dag i detta paradis. Vi bestämde att denna dag ska vi också bara hänga på stranden och ha ​semester.​ Och jag är glad över att vi inte bokade in fler aktiviteter då det var så sjukt varmt så man hade varken ork eller lust att göra annat än att sola och bada.

När kvällen kom utforskade vi stranden åt andra hållet och kom då till den stora hamnen i Podstrana där det var ett långt stråk med restauranger och caféer. Lyxiga båtar som låg inne och en fantastisk solnedgång åt det hållet.

Vi strosade lite där tills vi kom till restaurangen ​7palms ​som vi också hade läst mycket gott om innan. Detta var en riktig fin-restaurang och priserna var som en fin-restaurang hemma. Det var otroligt god mat, utsikten var helt fantastisk och servicen likaså. Här var vi också mycket nöjda, en till restaurang som rekommenderas!

När vi kände oss nöjda så började vi strosa hemåt, stannade på en pir där vi satte oss för att bara njuta in sista kvällen innan det var dags att gå upp på rummet för att sova.


Likes

Comments

Fyy vad det känns som att livet går emot mig just nu! Julimånad har varit tuff mot mig såhär långt och då är vi inte ens halvvägs ännu. Visserligen var Kroatien underbart. MEN.. min dator kraschade.. en annan stor och hemsk sak har hänt. Och nu min bil. Det regnade lite här hemma igår kan man säga och jag missbedömde en vattenpöl. Rätt rejält. Tänkte att "jo men det går nog om jag bara gasar". Jag gasade och kom in halvvägs i vattenpölen. Sen gick det saktare och saktare och sen stannade bilen där. Mitt i en nytillverkad sjö. Precis utanför jobbet. Visste att exakt ALLA som var kvar på kontoret stod vid fönstren och tittade. Och skrattade. Jag hade gjort likadant.

Men för mig var det inte roligt. Eller jo. Det var komiskt men det är inte roligt om min bil är trasig. Ringde in till jobbet och bad om hjälp. Tur jag har som har en så snäll kollega som tar en jobb-bil och åker ut för att hjälpa mig. Vadar i vattnet som är upp till knäna. Vatten sipprar in i min bil. Bogserar bort mig därifrån. In på kontoret igen. Alla skrattar och tycker det är svinkul. Bjuder på den.

Håller tummarna för att min bil startar idag.

Tack för hjälpen underbara!


Likes

Comments

På söndagen gjorde vi vår enda utflykt och denna bar iväg till KRKA National Park. Vi gick upp tidigt för att äta frukost och åkte sedan iväg direkt därefter. Det var en sådan sjukt fin park och jag hade kunnat stanna där hela dagen. Jag ska göra en helt eget inlägg om parken tänkte jag då det är risk att det blir så långt annars.. 😊

Vid två-tiden begav vi oss i alla fall från stranden då vår skjuts kom vid två. Istället för att åka tillbaka till hotellet och vår by så bad vi om att bli skjutsade till Split för att fortsätta vår utflyktsdag. Vi blev avsläppta i hamnen och gick genast för lite vätskepåfyllning. När det var gjort så rörde vi oss mot gamla stan där Games of Thrones spelades in. Nu är ingen av oss ett fan av den serien och jag har inte ens sett ett enda avsnitt men lite roligt var det såklart att se det ändå. Hela gamla stan var supermysig med trånga gränder, butiker, restauranger och caféer. Vi dröjde kvar till kvällen och åt middag där på en mysig restaurang.


Smakprov på nationalparken.. Ser ni vattenfallet?? :)


Likes

Comments

Tillbaka på kontoret efter en helg som tillbringades i Gävle. Men det blev ändå inte riktigt som planerat.. Ska berätta för er när jag är redo. Jag var där i alla fall och tankade lite energi från nära och kära. Vara nära dom som verkligen betyder något, dom som bryr sig. Dom som finns där när det händer något som får ens hela värld att rasa. Dom som håller en uppe när man bara vill falla ihop. Dom som torkar ens tårar men inte behöver säga så mycket egentligen. Inga ord behövs bara närheten och vetskapen att man är omringad av människor som älskar en och som finns där utan att vika undan när det blir jobbigt. Dom som ser till att man kommer ut och iväg för att tänka på annat. Tack älskade familj och vänner ❤

Så helgen har inte varit så himla rolig egentligen. Det har varit skönt att vara hemma. 
Ett kalas har jag hunnit med också har jag glidit runt i denna bil. Älskar att glömma mina bekymmer för en stund genom att åka bil, det får en alltid att tänka på annat samtidigt som det känns som att man lämnar problemen bakom sig.

Det tog emot att åka hem sen, till ensamheten. Att jag ska klara mig själv. Grät hela vägen hem. En sträcka som normalt tar 1,5-2 timmar att köra tog mig 3,5 timme igår. Allt är bara så hemskt. 💔

Likes

Comments

Snacka om att det var härligt att vakna upp på hotellet och veta att vi hade en hel dag framför oss i solen och värmen. När vi åt frukost hade vi den absolut bästa utsikten och jag blev förvånad över hur bra frukost det var. Frukost utomlands brukar inte vara min favorit då det oftast bara är massa frukt och croissanter typ, haha! Men dom här hade en relativt stor frukostbuffé som dessutom var skandinavisk. Inget som jag saknade på frukostbordet och jag frossade i nutellacrepes!

När vi hade fått i oss frukost och blivit mätta var det dags att haffa en solstol på stranden. Vilket var lättare sagt än gjort. Så gott som alla solstolar var redan paxade och det fanns inga lediga. Vi fick leta länge innan vi hittade två som vi kunde placera ut. Vi fick sedan tips av hotellpersonalen att man skulle paxa sin solstol (och parasoll) INNAN man gick och åt frukost, annars var det kört. Hela lördagen tillbringade vi i varsin solstol typ hela dagen, det var något sjukt varmt, 33 grader i skuggan och var helt vindstilla. Jag som är så himla rädd för fiskar samlade mod till mig för att svalka mig i havet eftersom att hotellet annars bara hade inomhuspool. Jag var inte ens i vattnet en minut innan en fisk kom och bet mig i benet! Så klart! Först fågeln i Barcelona och nu biten av en fisk. Trots det så slutade jag inte att bada då det stundtals var helt olidligt att vara på land.

Lunchen intogs på en restaurang direkt vid vårt strandhäng. Ingen höjdare men gick ner i alla fall. Middagen däremot åt vi på en restaurang som hette Amigos. En restaurang som hade fått toppenbetyg om man kollade omdömen och vi blev inte besvikna. En restaurang mitt på stranden, god mat och bra service. Halva priset om man jämför med hemma. Annars varierade priserna rätt rejält. Dryck ute var nästan rakt av halva priset oavsett vart det var men priset på maten varierade kraftigt. På vissa ställen så var det ungefär som hemma, lite dyrare men på andra ställen kunde man äta för halva priset, som här, och ändå få riktigt god mat. :) Denna restaurang är verkligen värt ett besök om man åker dit!


Likes

Comments

Med allt som händer just nu, med alla övergrepp på olika festivaler runt om i Sverige, så tycker jag att detta är mer aktuellt än någonsin just nu. Ingen ska någonsin behöva utsättas för sexuella övergrepp eller sexuellt utnyttjande, aldrig. Det finns ingen som helst skälig anledning till att gärningsmän ska få förgripa sig på någon annan människa utan dennes tillåtelse.

Vem som än blir utsatt så är det förnedrande, skrämmande och otäckt. Det blir ett stort och livslångt trauma. Men värst är det ändå när barn utsätts. Det är tyvärr allt för många barn som blir sexuellt utnyttjade och det är oftast av någon vuxen som de ha förtroende för. En vuxen i deras närhet som borde vara deras trygghet. Men det är inte alltid så.

Det är inte alltid lätt för barn att skilja på vad som är rätt eller fel, en vuxen kan med lätthet intala barnet att det är såhär det funkar. Eller så kanske man känner att något är fel men vet inte vart man ska vända sig för att tilliten till vuxenvärlden har rubbats. En annan vuxen kanske ser att något är fel men inte heller vet vart man vänder sig, vad gör man? Och hur tar man hand om ett barn som har utnyttjats sexuellt?

Det är då denna sida kommer in - atsub.se. Atsub står för Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn och dit kan både anhöriga vända sig men också barnen själva som har blivit utsatta. På deras hemsida står det om olika projekt och föreläsningar dom har men dom har också skrivit information om vad sexualbrott är, vart går gränsen? Och även om säkerhet på internet.

En sida som tyvärr måste finnas då detta förekommer allt för ofta. Är du inte anhörig eller utsatt själv kan du ändå välja att ge ditt stöd - antingen ekonomiskt eller med ditt engagemang.


Alla barn har rätt till en trygg uppväxt utan sexuella övergrepp.

Likes

Comments

Kroatien. Tre härliga dagar i Kroatien blev det. En liten spontantripp kan man säga. Men så bra och härligt det blev! Jag och min favorit begav oss till Arlanda strax efter att vi slutade jobbet i fredags. Kvällsflyg till Kroatien, Split. Planet var ungefär en halvtimme sent och vi hade dragit nitlotterna av sittplatser kan man säga. Den enda raden på hela flyget som inte hade ett fönster, där skulle vi sitta. Förstår ni hur lång flygresan kändes när man inte ens kunde titta ut? Trots att den bara var på två timma och fyrtio minuter så kändes det som en halv evighet innan det var dags att landa. Kom till hotellet sent, vid elva nångång. Checkade in och dumpade packningen på rummet innan vi direkt begav oss ner för att ta något gott att dricka.

Det var ett fint och fräscht hotell som vi bodde på i Podstrana, ungefär 8 km söder om Split, som hette Beach Hotel Split, ungefär 8 km söder om Split. Och det låg verkligen på stranden. Inte ens 10 meter från hotellets entré till stranden. Jag blev glatt överraskad över hur fint hotellet var faktiskt, det enda jag saknade var havsutsikt från balkongen. Vårt hotell hade bara 10 rum och var som ett annex till ett större hotell precis vägg i vägg. Det var på det hotellet som det serverades frukost, där poolen fanns och lite annan service.

Hur som helst, efter att vi hade fått i oss lite vätska så gick vi upp till rummet för lite skönhetssömn, man var rätt trött efter en lång dag!

Likes

Comments

1 345193 Next